Levy är kontroversiell i Israel, men respekterad internationellt och har belönats med flera priser för sin journalistik, bland annat fick han Anna Lindhs Journalistpris 2008.
Gideon Levy väjer aldrig för sanningen och i "Gaza, mitt älskade" har han samlat krönikor och reportage där han talar klarspråk. Det är en mycket skakande läsning, som borde vara obligatorisk läsning för alla kristna Israelvänner i Piteå och Sverige.
Levy radar upp övergrepp som har begåtts av Israels militär med stöd av politikerna. Trakasserier och terror, våld, misshandel och mord har under perioder varit vardagsmat för de palestinier som trängs i det minutiöst bevakade koncentrationslägret/fängelset Gaza.
Levy berättar sakligt om de övergripande problemen, men berör extra mycket när han berättar om alla enskilda öden.
Om alla barn som brutalt mördats. Om oskyldiga barn, kvinnor, män och åldringar som lemlästats och mördats i urskiljningslösa granatattacker.
Israel säger sig jaga terrorister, men i den jakten går det ofta fruktansvärt fel.
Den efterkommande ursäkten verkar vara "oj då!".
Att läsa Gideon Levys utförliga beskrivningar av de många övergreppen väcker så väl ilska som sorg. Det är obegripligt att världen tiger still och tillåter Israel att härja fritt.
Det tycker även Levy och han beskriver hur han talar öppenhjärtligt i en intervju för franska tv, som väljer att censurera honom.
Det är för kontroversiellt för våra tittare i Frankrike, ursäktar sig den franske reportern.
Ungefär som i Sverige, med andra ord. Det är inte många svenska journalister som vågar säga som det är och visa hur verkligheten ser ut.
På ett sätt är det märkligt att det är en israelisk journalist verksam i Israel som vågar tala ur skägget och berätta om allt skamligt som tillåts ske medan världen ser på.
Det är hög tid att palestinierna får upprättelse. Det är hög tid att västvärldens politiker talar klarspråk och ställer krav på ett Israel som uppenbarligen får spela efter helt egna regler.