Asfaltsänglar
”Asfaltänglar” är en av 2013 års viktigaste skönlitterära romaner – och har du inte redan köpt/läst så är det verkligen något att spana efter på bokrean. Det här är en roman om patriarkatets makt, om kulturkrockar och om att slitas mellan olika identiteter.
I handlingens centrum återfinns 15-åriga Leila, ”ensam kvar” hemma hos den rättroende och smått fundamentalistiska mamman sedan systern Samira rymt hemifrån.
Det Samira och hennes vänninor fruktar allra mest, är att antingen bli en asfaltsängel eller att tvingas gifta sig med någon. Därför flyr hon hemmet och försöker skapa sig ett eget liv.
Leilas och Samiras far, busschaufför och invandrare från Mahgrebregionen, har lämnat familjen och sover på soffan hos en kompis.
Men deras mamma arbetar hårt, lite väl hårt kanske, för att fylla både sin egen och hans roll i barnens uppfostran. I hennes värld, som finlandssvensk konvertit till islam, handlar det mycket om just religion där hedersamt leverne och skötsamma flickor är självklara inslag.
Men flickorna vill leva som alla andra finländska ungdomar. De vill flytta hemifrån, studera på universitetet, bli förälskade och bli av med oskulden. Samira flyr mammans verklighet, men då hon förälskar sig i Piter som rakat skallen och hänger med rasistiska gäng blir det farligt. Mycket farligt.
Vad är då en asfalts- ängel?
Ja, förklaringen finns på insidan av bokomslaget, själv hann jag en bra bit in i boken innan jag blev riktigt på det klara med den saken. En asfaltsängel är en ung flicka som officiellt tar livet av sig genom att hoppa från balkongen eller ut genom fönstret, medan hon i själva verket blir knuffad eller tvingad att hoppa. En variant av hedersmord, alltså.
15-åriga Leila gömmer sig i sin stora huvtröja för att bli osynlig i den råa skolvärlden, där det är svårt att hävda sig och få vara med som invandrad ”blatte”. Hon gömmer sig i sin huva och utkämpar sitt lilla krig för att överleva, samtidigt som mamman vill att hon ska bära hijab och bli en fin muslima.
För mamman är korantolkning en favoritsysselsättning och hon vill absolut att familjen ska leva efter koranens (tolkade) påbud.
Leila är väl medveten om det öde en ung flicka kan drabbas av då hennes och föräldrarnas viljor går isär, och det är den vetskapen som gör att hon tvingas leva med misstanken att mamman faktiskt försökt skada/döda systern Samira.
Men hur var det, vad var det egentligen som hände? Och varför? För inte är väl jag fördomsfull och drar förhastade slutsatser?
Johanna Holmström, ung framgångsrik finlandssvensk författare, har skrivit en roman med ett rykande aktuellt ämne – en knivskarp analys av konflikten mellan ungdomligt frihetsbehov och strävan efter att leva i enlighet med religionen.
En kulturkrock som försvåras ytterligare av problemen med att inte riktigt höra till det samhälle och den kultur man lever mitt i, i ”den riktiga världen”.
Holmströms färgstarka språk och goda berättarteknik i kombination med insikt och kunskap om det samhällsfenomen hon vill skildra, ger både fräsch och intressant läsning.
En roman att läsa och spara i bokhyllan hemma.