Det råder ingen tvekan om att den här boken är skriven av två begåvade journalister, som lagt ner mycket tid på att kartlägga de kriminella gängen i Sverige. Det är initierat, välskrivet och upprörande.
Däremot kan man naturligtvis diskutera huruvida titeln är helt korrekt. Något som flera recensenter gjort och menat på att författarna använder ordet maffia för att det säljer. Själv tycker jag nog att titeln är legitim.
Att det handlar om grov välorganiserad kriminalitet med stark familjekänsla och lojalitet som grundsten i strukturen är helt klart - och kanske är det just det som gör den så farlig.
Vilsna "strulputtar" riskerar i allt högre grad att hamna här, därför att mc-gängen erbjuder något de annars kanske inte kan hitta i den egna familjen, skolan, samhället.
Men priset är högt. För att bli accepterad måste man göra vad "chefen" säger, oavsett vad det handlar om. En chef som själv inte befattar sig med den smutsiga delen av verksamheten, det får andra - ofta unga wannabies - göra.
Och även om jag själv har ett specialintresse för detta ämne, i och med att jag ofta möter det i mitt arbete, känner jag någonstans under läsningen att fler borde ta till sig den här boken, fler borde försöka förstå mekanismerna bakom den organiserade kriminaliteten.
Inte minst för att försöka förhindra ytterligare nyrekrytering av vilsna ungdomar som har svårt att hitta sin plats och sin framtid i det etablerade samhället.
Nu är ju det här ingen spänningsroman. I stället är det kalla fakta om brottslighet, personer och händelser. Kan låta trist, men det är det verkligen inte.
Redan i prologen är jag fast. Mamman som fått begrava båda sina söner ger en snabb-introduktion i vad det handlar om för den vanlige svensken. Gängen är här, de breder ut sig och rekryterar friskt till en värld där våldet är vardag.
Wierup och Larsson skriver i bokens inledning om ett bombdåd i ett flerfamiljshus på Södermalm i Stockholm. Bomben utlöstes av en 17-åring och det tilltänkta offret var en skuldsatt före detta krögare.
Men 17-åringen gick fel och apterade bomben på en helt oskyldig kvinnas lägenhetsdörr.
"Det är denna utveckling som gjort att vi än en gång bestämt oss för att sätta den kriminella gängvärlden under lupp", förklarar författarna - och visar i samma veva statistik från Brottsförebyggande rådet, Brå.
På tio år har antalet polisanmälda utpressningsfall ökat från 602 till 2 341 i fjol. Mc-gängen säljer ett kriminellt varumärke. De säljer skräck.
Att påstå att författarna till den här boken också gör det, tycker jag är felaktigt. Att Norrbotten den senaste tiden hamnat på kartan över gängrelaterad kriminalitet visar på vikten av kunskap. Eller som författarna undrar i bokens slutord; "Hur förhåller sig befolkningen som helhet till den organiserade brottsligheten?"
Ett vardagligt ställningstagande hos de många, tydligt uppbackat av samhällets institutioner, framstår som det gängen fruktar mest. Läs boken.