ââJag Ă€lskar att man kan sĂ€nda ut en bok i vĂ€rlden och att mĂ€nniskor berörs av den, sĂ€ger en leende Solvej Balle nĂ€r hon kommer fram till Stockholm, efter en lĂ„ng resa frĂ„n ön Ărö i södra Danmark, dĂ€r hon bor sjĂ€lv i ett stort hus.
Med sig i vĂ€skan har hon manuset till bok nummer sju i septologin "Om utrĂ€kning av omfĂ„ng", som förlĂ€nade henne Nordiska rĂ„dets litteraturpris 2022, för de tre första delarna. DĂ„ konstaterade hon hĂ€pet "jag har ju bara skrivit halva boken". Snabbt blev hon namnet pĂ„ litteraturvĂ€rldens lĂ€ppar â nĂ„got hon har varit med om förr.
BÄde debuten och hennes "Enligt lagens bokstav" var ett par av de mest omtalade verken i Danmark nÀr de gavs ut pÄ 80- och 90-talen.
Men hon Àr kluven inför uppmÀrksamheten.
ââJag Ă€lskar att skriva, och tycker mycket om att möta mĂ€nniskor. Men nĂ€r uppmĂ€rksamheten blir mer abstrakt... jag tror faktiskt inte att det Ă€r sunt. SĂ„ jag drar mig lite tillbaka, sĂ€ger hon men Ă€r livlig och pratsam pĂ„ ett sĂ€tt som fĂ„r bilden av en tillbakadragen författare att komma pĂ„ skam â och intervjun avslutar hon sĂ„ smĂ„ningom med en hjĂ€rtlig kram.
Fastnar i tiden
Solvej Balle debuterade 1986 och Ă„ret dĂ€rpĂ„ fick hon idĂ©n till verket som det tog henne 30 Ă„r att börja skriva. AlltsĂ„ Ă€r det lite vagt för henne hur idĂ©n alls uppstod â och Ă€ven varför det tog sĂ„dan tid att börja. Kanske behövde hon bli Ă€ldre, och den 29-Ă„riga huvudpersonen "vĂ€xa till sig" â som att hon formades i realtid.
Boken kretsar kring Tara Selter som bor i Frankrike med sin man Thomas och handlar med antikvariska böcker. Den 17 november Ă„ker hon till en antikmĂ€ssa, men vaknar upp nĂ€sta dag och inser att hon fastnat i den 18:e â som hon upplever gĂ„ng pĂ„ gĂ„ng.
ââJag var fascinerad av tankarna pĂ„ att skriva en hel bok som kunde handla om en dag. Som James Joyces "Ulysses". Men idĂ©n var vĂ€ldigt vag, sĂ€ger Solvej Balle.
Hon ger vinkar om de kommande delarna, men avslöjar inte vad som hÀnt med tiden. Flera böcker som i den modernistiska andan tÀnjer pÄ tidsbegreppet har inspirerat henne. SÄ smÄningom gestaltades hennes idé ocksÄ i filmen "MÄndag hela veckan" dÀr Bill Murray i huvudrollen upptÀcker att samma dag upprepas i oÀndlighet.
ââJag kĂ€nde lite av ett slĂ€ktskap med den, som att nĂ„gon hade gjort research Ă„t mig.
"Existentiell upplevelse"
Ăven Solvej Balles debutroman kretsar kring tid, den handlar om en kvinna som blir kvar pĂ„ en öde ö. NĂ€r hon till slut hĂ€mtas av en helikopter verkar Ă„r ha passerat, men hon inser att det bara har gĂ„tt nio mĂ„nader.
ââSĂ„ det Ă€r hennes fantasi som har fĂ„tt tiden att gĂ„, sĂ€ger Solvej Balle och tycks fĂ„ fatt pĂ„ en tanke:
ââJag mĂ„ste ha varit vĂ€ldigt upptagen av tid, men det var skrivandet och litteraturen som visade mig att jag var intresserad av det.
TT: Karl-Ove KnausgÄrd har kallat lÀsningen av din bok för en stor existentiell upplevelse. Hur mycket tÀnkte du pÄ mÀnniskans villkor nÀr du skrev?
â Det gör jag hela tiden, tror jag. Men vet du, jag tror faktiskt ocksĂ„ att det ligger i berĂ€ttandet sjĂ€lvt. Jag tror inte att man kan modellera tiden som man gör i berĂ€ttandet utan att tĂ€nka existentiellt om den.
ââVid nĂ„gon tidpunkt sĂ€ger Tara âvarför blir jag sĂ„ överraskad över att vĂ€rlden plötsligt Ă€r mĂ€rklig?" AlltsĂ„, Ă€rligt, just nu sitter vi pĂ„ en rund sak som snurrar, som vi kanske hĂ„ller pĂ„ att ödelĂ€gga. Man kan nĂ€stan inte kan fĂ€rdas i vĂ€rlden utan sĂ„dana existentiella funderingar, sĂ€ger Solvej Balle och hugger in pĂ„ fikat med ett skratt:
ââMen sedan dricker vi ett glas vatten och tar en liten kaka.
TÀnker pÄ klimatavtryck
Tara Selter försöker fylla dagarna i sitt nya överflöd av tid â som hon fĂ„r pĂ„ bekostnad av samvaron med sin make. Hon skriver om dagarnas minimala variationer, saknar vardagen med den hon Ă€lskar och grubblar sig allt djupare in i universums gĂ„tor. Handlar det inte ocksĂ„ om att hon â i en högst allmĂ€nmĂ€nsklig strĂ€van â försöker fylla tiden med mening?
ââJa det tror jag. NĂ€r vi har för lite tid mĂ„ste vi anvĂ€nda den, sĂ€ger Solvej Balle och konstaterar att vĂ„rt samtal fĂ„r pĂ„gĂ„ en inrutad timme.
ââMen tĂ€nk om vi bĂ„da hade massor av tid â vart skulle tankarna ta vĂ€gen dĂ„? Kanske anvĂ€nder vi den begrĂ€nsade tiden för att inte trĂ€nga för lĂ„ngt in i existensen. Den kanske hjĂ€lper oss att fokusera Ă€ven pĂ„ ovĂ€sentligheter, sĂ€ger Solvej Balle.
Hon har en kandidat i filosofi och har grubblat mycket pÄ det avtryck mÀnniskan gör pÄ jorden. Och Àven om tiden stÄr still fortsÀtter huvudpersonen i hennes bok att lÀmna spÄr, hon förbrukar och konsumerar vÀrlden. SjÀlv tog Solvej Balle för 25 Är sedan beslutet att inte flyga, och sedan dess har hon bara gjort ett undantag för en Parisresa, sÄ att hennes son inte skulle tycka det var "pinsamt" i skolan att aldrig ha flugit.
ââJag har haft en idĂ© om att vi har en planet att ta hand om. Den tanken har inte varit sĂ„ programmatisk, men jag kunde kĂ€nna att den kĂ€nslan dök upp i boken hela tiden.
Samtidigt tycker hon att det Àr viktigt att litteraturen fÄr verka pÄ egna premisser.
ââMen nĂ€r politiken och litteraturen möts blir jag vĂ€ldigt glad. För jag vill ocksĂ„ gĂ€rna att vi behĂ„ller vĂ„r planet!