Cancern fick Greider att Àlska alldagligheten

Barndom och sjukdom Àr tvÄ domar man fÄr leva med, menar Göran Greider. För honom har de tvÄ "domarna" nyligen smÀlt samman. I boken "Barndomsbrunnen" skildrar han hur svagheten under cancern fick honom att se livet med andra ögon.

"Det Àr nog viktigt att vi erkÀnner att vi Àr svaga emellanÄt. Vi Àr ju det de första 15 Ären, och de sista 15 Ären ocksÄ. SÄ det Àr en ganska kort tid som vi Àr högproduktiva medborgare, resten av Ären Àr vi ganska klena", sÀger Göran Greider som berÀttar om att ha blodcancer i nya boken "Barndomsbrunnen".

"Det Àr nog viktigt att vi erkÀnner att vi Àr svaga emellanÄt. Vi Àr ju det de första 15 Ären, och de sista 15 Ären ocksÄ. SÄ det Àr en ganska kort tid som vi Àr högproduktiva medborgare, resten av Ären Àr vi ganska klena", sÀger Göran Greider som berÀttar om att ha blodcancer i nya boken "Barndomsbrunnen".

Foto: Janerik Henriksson/TT

Litteratur2021-09-01 06:00

Det började med en lunginflammation förra vĂ„ren, berĂ€ttar Göran Greider nĂ€r han med viss möda sĂ€tter sig pĂ„ uteserveringen vid Årsta torg i Stockholm. Efter en lĂ„ng rad undersökningar konstaterades det att han hade drabbats av blodcancer. Som en form av terapi började Göran Greider att skriva om upplevelsen pĂ„ sin Ipad, nerbĂ€ddad i soffor och sjukhussĂ€ngar.

Och svagheten som övervÀldigade honom framkallade tankar pÄ barndomen.

– NĂ€r man Ă€r svag inser man att man Ă€r beroende av en massa folk runt omkring en. Och det Ă€r vĂ€l det man försöker undvika hela livet. Men som barn Ă€r man ju helt i hĂ€nderna pĂ„ omgivningen och nĂ€r man blir sĂ„ hĂ€r utslagen finns det inget man kan göra sjĂ€lv. Svagheten framkallar nĂ„gonting, sĂ€ger han.

Skriver om djuptiden

Göran Greider Àr kÀnd som en stridbar författare och skribent. Men pÄ sjukhuset trÀdde "djuptiden" fram och det dagsaktuella gav vika. Han letade sig tillbaka till landsbygdens barndom i "den tomma tidens paradis".

– NĂ€r man skriver om samhĂ€lle och politik följer man med i nyheterna löjligt mycket och det dĂ€r försvinner pĂ„ sjukhuset. Det blir andra tidslager som kommer upp, sĂ€ger Göran Greider, och blir avbruten av att hans gamla hund Stina skĂ€ller efter bulle.

Göran Greider skriver om sin slÀkt, som befolkas av bönder och arbetare. I poetiska glimtar skymtar hans mamma fram, en sömmerska som tog hand om fem söner. Hans pappa var sjöman och förde in en frisk flÀkt av vÀrlden.

– Jag hade inte nĂ„gon olycklig barndom men mina förĂ€ldrar var vĂ€l inga pedagogiska föredömen. SĂ€rskilt farsan var aldrig sĂ€rskilt nĂ€rvarande. SĂ„ det var vĂ€l ingen samhörighet direkt.

Ärvde ilskan

Pappan fick raseriutbrott, ett humör som Göran Greider sÀger sig ha Àrvt. Han vet att det inte Àr den gÀngse bilden av honom: i politiska diskussioner Àr han ofta lugn.

– MĂ„nga tror att jag Ă€r ganska stillsam och det Ă€r jag för det mesta, sĂ€ger han med sin mörka röst, och förklarar att utbrotten ofta kommer nĂ€r maskiner inte funkar.

Pappans ilska var inte lika harmlös, utan resulterade ibland i stryk av sönerna. Men Àven om Göran Greider snuddar vid de personliga detaljerna vill han inte lÀmna ut nÄgon. Liv Àr viktigare Àn litteratur, slÄr han fast, samtidigt som han dömer ut sig sjÀlv som feg. För han ser hur samma instÀllning ligger som en hÀmsko över moderna klasskildringar.

DÀr finns dock en klassÄtskillnad, menar Greider. Jan Myrdal hade inga problem med att skriva ner sina förÀldrar, eftersom de inte var försvarslösa.

Greiders förÀldrar var dÀremot ofta illa ansedda av "sossemaffian". Pappan ansÄgs inte pÄlitlig, fnyser Göran Greider, men lÀgger till att han ÀndÄ beundrar Socialdemokraternas skötsamhetspolitik som var ett sÀtt att resa sig ur misÀren.

– Men inskrĂ€nktheten hos en viss typ kan göra en galen nĂ€r man tĂ€nker pĂ„ det. Hur mycket förakt det har varit mot dem som inte var hundraprocentigt skötsamma.

Svagheten vÄr styrka

SĂ„rbarheten och hjĂ€lplösheten Ă€r ny för Göran Greider, men nĂ„gon dragning mot Ă„ngest har han inte. Han skrattar Ă„t ironin i att han vĂ„rdats pĂ„ Karolinska i Stockholm – som han kallar symbolen för de nyliberala konsulternas era. Samtidigt som han skriver om att tappa allt kroppshĂ„r och bli "hal som en fisk" analyserar han det han stĂ€ndigt har Ă„terkommit till: vĂ€lfĂ€rden, sjukförsĂ€kringen och politiken.

Grundanalysen har alltid varit socialistisk. Men med glÀdje har han upptÀckt ett inre strÄk av konservatism: han skriver nostalgiskt om barndomens kristendomskunskap. Konservatismen har en viktig insikt om hur ett samhÀlle ska hÄlla ihop, tror han.

– Vi har behov av vissa gemenskaphetsstiftande inslag. Vi mĂ„ste ha ett samhĂ€lle dĂ€r en som bor i en villa utanför Stockholm kĂ€nner nĂ„got för dem som Ă€r gĂ€ngkriminella i Tensta. Om det inte finns nĂ„gra band alls dĂ€r Ă€r det svĂ„rt att fĂ„ ett samhĂ€lle att funka.

Nu skakar hela jorden "i nyliberala skalv", konstaterar Göran Greider och medan Stina skĂ€ller efter – och fĂ„r – den sista biten bulle kastar han sig in i evolutionsbiologin. MĂ€nniskans skörhet krĂ€ver ett mer empatiskt samhĂ€lle. Det skriver till och med Darwin: det Ă€r tack vare vĂ„r svaghet som vi var tvungna att samarbeta.

– SjĂ€lva svagheten Ă€r kĂ€llan till det som har visat sig vara mĂ€nniskans styrka.

Göran Greider kommer att vara svag ett tag till. Men nu Àr han fri frÄn cancerceller och hans sÄ karaktÀristiska hÄr har börjat vÀxa tillbaka.

– Jag hade hoppats att det skulle komma pĂ„ flinten ocksĂ„ men det verkar fan inte göra det.

Fakta: Göran Greider

Född: 1959 i VingÄker

Familj: "Min fru Berit och min dotter Ellen. Och hunden Stina och en katt som heter Lisbeth."

Aktuell: Med boken "Barndomsbrunnen".

KarriÀr: Debuterade som poet 1981 och har gett ut en lÄng rad diktsamlingar och fackböcker. Sedan 1999 Àr han chefredaktör för den socialdemokratiska tidningen Dala-Demokraten.

Planer: "Jag ska bli biodlare förr eller senare. Jag vill gÀrna ha bin. Och sÄ ska jag skriva ett par böcker. Men jag ska vara lite försiktig sÄ jag inte tar ut mig. Det Àr mest jobbigt nÀr jag gÄr, för jag har lite dÄlig balans i benen, men att sitta gÄr bra."

LÀser: "HÀromdagen David Jonstads 'Meningen med landet'. Annars blir man sÄ deprimerad av böcker om klimatkrisen. Sören Bondessons dikter lÀste jag ocksÄ. Sommarens stora roliga grej var ocksÄ att jag började översÀtta Emily Dickinson. Det var kul."

Om livet pĂ„ landsbygden: "Ju Ă€ldre man blir desto mer gillar man att kunna gĂ„ ut pĂ„ gĂ„rden. Tillvaron blir enklare pĂ„ landsbygden. Man kĂ€nner alla grannar dĂ€r. NĂ€r jag rĂ„kade utför det hĂ€r byggde jag en liten trĂ€dgĂ„rdsmur – ingen Trumpmur – men det var jag tvungen att avbryta. Sedan hade jag inte varit uppe pĂ„ flera mĂ„nader och dĂ„ hade grannarna byggt klar muren. Det var en otrolig grej."


Fakta: Göran Greider om...

... "kultursidorsvÀnsterns" förakt för politiskt engagemang:

Det politiska engagemang som premieras mÄste nÀstan alltid handla om antirasism, inte om sjukförsÀkringar eller försÀkringskassan. Vilket jag menar spelar större roll, eftersom nÀr det inte fungerar fÄr vi rasism i samhÀllet. Mycket av gÀngskjutningarna Àr en klasskollaps. DÄ kommer det inte att hjÀlpa med hÄrdare straff, Àven om jag tycker att det Àr bra med hÄrdare straff mot vapeninnehav. Men det löser inte problemen.

... Äsikten att man kan prata med Sverigedemokrater:

Bara i Dala-Floda Àr var femte eller fjÀrde person fy fan Sverigedemokrat. Ska jag gÄ dÀr och inte sÀga nÄgonting till dem? Det blir en orimlig situation. DÄ trodde nÄgon att jag hade hoppat av till höger. Men jag avskyr SD och tycker det Àr bra att man försöker utesluta dem frÄn politisk makt.

... att kristendomen Àr radikal:

Jag tycker att man kan tolka kristendomen ganska radikalt. Jesus var ju för det första inte kristen, han var en radikal judisk profet. LÀser man apostlagÀrningarna sÄ formuleras det som jag tycker Àr socialismens bergspredikan: av var och en efter förmÄga, Ät var och en efter behov. Det gÄr inte att invÀnda mot det. I kÀllarvÄningen pÄ allt socialistiskt tÀnkande finns det kristna arvet, det finns i Koranen ocksÄ, en sorts jÀmlikhetspatos som Àr vÀldigt starkt.

... att vara engagerad i bÄde politik och litteratur:

I svensk offentlighet Àr det vÀldigt fÄ som hÄller pÄ med litteratur och dagspolitiska kommentarer, man fÄr gÄ tillbaka till Sven Lindqvist och Sara Liedman eller nÄgot. Jag har hÄllit pÄ med bÀgge hela tiden och det har jag mÀrkt att mÄnga pÄ den litterÀra vÀnsterkanten tycker Àr nÀstan suspekt. Och det stör mig, för de flesta vanliga mÀnniskor gör ju sÄ.

... Sveriges högersvÀng:

PÄ nÄgot vis blir jag chockad över hur lÄngt Ät höger allt har gÄtt. Det Àr nÀstan svÄrt att fatta att folk har blivit sÄ bortvÀnda frÄn politik, mÄnga ser bara personer, inte att det finns rörelser. Det progressiva grundackordet Àr borta. Men jag tror att om vi ska lösa de problem vi har, vare sig det Àr gÀngskjutningar eller klimatfrÄgan, sÄ mÄste vi klassutjÀmna hela samhÀllet.
SĂ„ jobbar vi med nyheter  LĂ€s mer hĂ€r!