n Internationella nätbokhandeln Amazon planerar att sälja svenska böcker i början av 2014, uppger Svensk Bokhandel. I mejl som distributören Förlagssystem skickat till svenska förlag står det att nätjätten vill ”lagerföra och erbjuda svenska titlar för den europeiska marknaden”.
– Vi vill ha en snabb process, men vi kan inte förhandla med Amazon om avtal med våra förlag. Det är upp till förlagen att bestämma villkor och annat, säger Claes-Håkan Johansson på Förlagssystem till Svensk Bokhandel.↔TT
Mannen som
slutade ljuga
Sture Bergwall, alias Thomas Quick, erkände 39 mord och dömdes för åtta av dem innan han 2002 avbröt sin terapi på kliniken i Säter där han vårdades. Därmed fick också den rättsliga processen ett slut.
En process som aldrig borde ha fått sin början. Om polisen Seppo Penttinen utfört ett normalt polisarbete och åklagaren Christer van der Kwast skött sitt ämbete så hade Sture Bergwall aldrig dömts för ett enda mord.
Den rättsliga katastrofen är väl känd. Journalisten Hannes Råstam visade redan 2008 att det här var en karusell som ingen borde ha klivit på. Sedan dess har den tragiska följetongen rullats upp och Sture Bergwall har friats från samtliga mord som han tidigare dömts för.
Sture Bergwall sitter fortfarande inlåst på kliniken på Säter, men inom kort ska han genomföra en ny rättspsykiatrisk undersökning och oddsen torde vara goda för att han snart är en fri man.
Men hur kunde en hygglig polis och en förvisso karriärkåt åklagare bli så förblindade att de spelade poker med så väl yrkesheder som elementärt polisiärt arbete?
För att de var ovanligt korkade eller ohederliga kan möjligen vara delförklaringar, men journalisten Dan Josefsson (ej att sammanblanda med Jan) insåg att här fanns det en annan hund begraven. En hund som hade med själva vården att göra.
Vad var det egentligen för typ av psykoanalys som praktiserades på Säter?
Var det sant att de flesta som fanns runt Sture Bergwall ingick i en sammansvetsad grupp som närmast var att likna vid en sekt?
För att få svar på dessa frågor och många fler beslöt sig Dan Josefsson för att wallraffa.
Han jobbade helt enkelt under falsk flagg när han långsamt, men säkert läste, frågade och intervjuade sig fram mot huvudpersonerna.
Resultatet är den skrämmande och svindlande berättelsen ”Mannen som slutade ljuga”.
En berättelse som visar att grunden till en av de värsta rättsskandalerna är en vårdskandal av gigantiska proportioner.
I mitten av denna häxkittel återfinns en psykoanalytiker, en äldre kvinna vid namn Margit Norell. Hon tycks ha haft en stark påverkan på människor som mötte henne.
Hennes terapi gick i huvudsak ut på att alla prob- lem och bekymmer en människa har grundar sig i trauman från barndomen och då oftast i form av sexuella övergrepp och att dessa bortträngda minnen kan återskapas av terapi.
Redan i början av 90-talet kunde en rad ledande forskare skjuta detta tankegods i sank.
Men Margit Norell samlade andra terapeuter runt sig som delade hennes blinda tro och tentaklerna nådde långt in på Säter.
Ett flertal – bland andra den ansvariga psykologen Birgitta Ståhle – av de som jobbade med Sture Bergwall delade Norells delvis hemsnickrade teorier.
Men inte nog med det. Minnesforskaren Sven Å Christianson var också en fluga i spindelns nät och i boken blir det klart att Christanson bär ett mycket stort ansvar för det haveri som mordrättegångarna utgör.
Även advokaten Claes Borgström har trådar till Margit Norell. Möjligen en förklaring till hans undermåliga arbete.
Margit Norell styrde också polisens och åklagarens tänkande.
”Mannen som slutade ljuga” är en svidande vidräkning av vad den sammansvetsade mordgruppen ställt till med, men i än högre grad en brandfackla mot teorierna om bortträngda minnen.
Dan Josefsson frågar sig hur många familjer som splittrats på grund av en terapi som i princip handlar om att plantera in falska minnen i patienten.
Boken är också ett välskrivet grävreportage som är så spännande och fascinerande upplagt att man knappt förmår lägga den i från sig.