Pugh spinner en röd tråd

ROCK. Med "Ja dä ä dä!" förändrades svensk rockmusik för alltid. En orsak var givetvis att Pugh sjöng på svenska. En annan var det unika och lekfulla anslaget. Naivt, flummigt och nyskapande. Det finns faktiskt ingen direkt motsvarighet, så när Pugh nästan 40 år senare gör en uppföljare med samma musiker, gitarristen Jojje Wadenius och trummisen Janne "Loffe" Carlsson, blir man både intresserad och, faktiskt, oroad.
Oron är dessbättre obefogad, men även om producenten Martin Axén (The Ark) gör sitt bästa för att hitta ursprungssoundet så har åren haft sin gång.
De nya låtarna är inte lika omtumlande, om än "Vinn hjärta vinn" inte är en dålig skiva. Jojjes omväxlande och inspirerade gitarrspel kombinerat med Loffes tassande jazzanstrukna trummande skapar trots allt en röd tråd som knyter ihop det förflutna med nuet.
Gott nog, för ingen normalt funtad hade väl förväntats sig en ny "Ja dä ä dä!".

Pugh spinner en röd tråd

PUGHVinn hjärta vinn(Metronome/Warner)