I dag drar årets Eurovision Song Contest igång i wienervalsens förlovade land, Österrike. Detta tack vare Conchita Wursts vinst i Köpenhamn. Allt är precis som det ska med skandaler, rykten, nerver, psykningar mellan Norge och Sverige, falsksång, galna nummer och helt fantastiska kläder. Alla ingredienser som ska finnas finns där även i år, och receptet för en lyckad Eurovision handlar inte det minsta om att less is more. När Österrike efter fyrtioåtta års väntan äntligen rodde hem sin andra seger gick man bananas. Glädjen över att få stå värd för arrangemanget är stort och det österrikiska tv-bolaget ORF satsar till max.
Åter till själva tävlingen. Sverige rankas ännu så länge högst av bettingbolagen vilket gör att det talas väldigt mycket om Måns Zelmerlöw. Eftersom Sverige är en stormakt inom Eurovisionvärlden stör det många av de utländska fansen och dessa hävdar att hypen kring det svenska bidraget är överdriven och att låten är medioker. Måns är också den artist som fått mest tummar ned på videoklippen från repetitionerna – men också mångfalt fler tummen upp än någon av konkurrenterna. Det viktigaste är ändå att det pratas om Sverige. All uppmärksamhet är bra i dessa sammanhang.
Andra bidrag som det talas mycket om är så klart de italienska Il Divo-kopiorna, Il Volo, som Italien skickar. Deras sång ”Grande Amore” är italienska känslor i storslagen popopera-förpackning, och var länge min stora favorit bland årets bidrag. Men nu börjat jag tröttna på den. Trots detta finns den med bland mina tre personliga favoriter i år. Ett bidrag jag absolut inte tröttnat på är estniska ”Goodbye to yesterday” som tävlar i kvällens semifinal. Det är en modern, snygg och cool duett i en annorlunda förpackning. Ryssland, som också tävlar i kväll har också seglat upp som en snackis i Wien. Jubileumsinbjudna Australien tillhör också årets storfavoriter, och gynnas säkerligen av att det är första gången, och kanske enda, de får delta. Bland dessa finns troligtvis vinnaren i årets tävling. Det helt svenskskrivna azeriska bidraget ”Hour of the wolf” får också ses som en dark horse i årets tävling. Inspirationen till denna kom enligt kompositörerna från Ingemar Bergmans film ”Vargtimmen”.
I år finns det svenska intressen i sju bidrag förutom det svenska, varav fem tävlar redan ikväll. Trettio procent ”svenska” bidrag ikväll är ingen dålig siffra. Var femte bidrag i hela tävlingen är ett ”svenskbidrag” det vill säga har minst en svensk upphovsman. Det är kanske inte så konstigt att fansen stör sig på att Måns dessutom tillhör storfavoriterna. Det svenska musikundret gör sig gällande även här.
Vad ska ni då särskilt hålla utkik efter under tisdagens och torsdagens semifinaler? Finlands bidrag sticker verkligen ut. Finland har vågat skicka ett bidrag där artisterna alla har en utvecklingsstörning, men punklåten de framför är verkligen inte något att hänga i julgranen. Tack och lov är det Eurovisionhistoriens kortaste låt någonsin. Bara 87 sekunder lång. Serbiens låt med sitt budskap om att vi alla är vackra känns angeläget, men på scen är numret inte särskilt behagligt. Serbernas koreograf torde inte få några internationella jobb med detta i sitt CV. Rysslands koreograf har däremot lyckats bättre. Men så har han också gjort det ytterst lätt för sig och plankat Jennifer Lopez nummer från årets final i American Idol rakt av. En annan sak ni inte får missa ikväll är georgiskans kläder á la Xena. Men så heter också låten ”Warrior”.
Nu är det dags att tycka till om allt från sånginsatser till dålig klädsmak och obegripliga nummer på scen. Eurovision handlar om stora känslor och det ska vi bejaka. Eurovision, liksom Melodifestivalen, är ju programmet som många älskar att hata, men sådana som jag älskar av hela vårt hjärta! Mina tips, omdömen om låtarna och senaste nytt hittar ni som vanligt i min blogg på PT:s hemsida.