Tänk ändå vad ett år går fort. 365 nya dagar har lagts till det förflutna sedan Melodifestivalen drog igång förra året med upptakt i Luleå. Dagar då mycket hunnit hända. Vi såg Eric Saade ro hem segern i den svenska uttagningen, och vi har sett Sverige vinna i Eurovision - även om det skedde under azerbajdzjansk täckmantel. Allt utom de två tävlande artisterna Ell och Nikki hämtades från Sverige. En vinstlott, i alla fall ur ekonomiskt hänseende då vi slipper arrangera tävlingen men ändå kan ta åt oss äran för vinsten.
Nu är det så dags att dra igång jakten på den eller de som ska försvara de svenska färgerna i Baku den tjugosjätte maj. Årets första tur i schlagerkarusellen går av stapeln i Växjö. Om man ska tro på schlagergeneralen Christer Björkman så är startfältet det bästa någonsin, programledarna som klippta och skurna för uppdraget, scenen coolare, modernare, häftigare och mer tekniskt avancerad än någonsin förr. Allt låter precis som vanligt, eller hur?
Något som inte riktigt låter precis som förr är de tävlande låtarna. Björkman har verkligen blandat och gett i årets schlageravspark. Här finns allt från en resistent bakterie som letar sig in och infekterar ditt inre med självironiskt dingedingdingdingande á la Sean Banan till överkoreograferad dramaturgi i Loreen-tappning. Däremellan hittar vi en stämningsfylld countryballad som smeker dig som den mildaste höstvind, en svensk Jacques Brelvisa med känslosam inramning, ett swingdoftande lyckopiller i Serneholtförpackning , en sjuttiotalsdisco, feelgoodrockig pop i Monikertappning och ett musikaliskt fyrverkeri från den hårdare rockens värld. Alla får så att säga sin del av kakan. Ett koncept vi vet håller men som svenskarna uppenbarligen håller på att bli mätta på. Rusningen efter biljetter till huvudsändningen är visserligen fortfarande stor, men i övrigt märks det minskande intresset i form av tomma stolar.
Hur är då kvaliteten på kvällens åtta bidrag, undrar ni säkert. Svaret måste bli att det här är en bättre start än vi sett på länge. Detta mest utifrån att startfältet i Växjö är jämnt och saknar såväl bottennapp som halleluja-moments som ger vinnarkänsla i Eurovision i Baku. Men visst finns det guldkorn även i denna ganska så jämna smet. Jag säger bara Thorsten Flinck. Vilken låt och vilket framförande. Det gick rysningar längs ryggraden när Flinck stod på scen för första gången i torsdags. Detta innebär inte att vi ska skicka Flincks bidrag till Azerbajdzjan i maj. Långt därifrån. Men det är ändå så bra och så vackert.
För er som känner mig kommer det andra guldkornet att väcka en viss förvåning. Det är nämligen Dead by April. Vilken pipa den sångaren har, och vilken hitkänsla det finns i denna refräng. Jag ber er, se bortom de fruktansvärda partier där den andre sångaren står och brölar och frustar fram sin del av sången på ett sätt som i musikaliska termer tydligen kallas att growla. Detta bidrag skulle verkligen sticka ut i Baku, och säkert ge oss en hyfsad placering.
Men uppdraget måste vara att när schlagerkarusellen stannar om sex veckor så ska vi ha korat en vinnare som verkligen är med och tävlar om slutsegern. Den vinnarlåten hittar man inte här i denna deltävling.
Förhoppningsvis kan vi hoppas på att den gömmer sig i någon av kommande deltävlingar. För visst ska vi väl vinna under svensk flagga i år.