I recensionstäta tider som dessa är det förståeligt att kommentarer dyker upp lite här och där, nu senast främst med anledning av min text om Micke Holms konsert under Festspelen. Detta är inget nytt, det har skett frekvent under alla de år jag skrivit på denna sida. Positiva och negativa kommentarer går om varandra, ibland med lutning åt det ena eller andra hållet. Detta är som det ska vara, och all feedback är välkommen. Ni är fria att recensera mig, liksom jag recenserar andra. Skicka in era åsikter så ska jag se till att de publiceras, det är något jag gärna uppmuntrar till och sätter värde på, även när ni inte tycker om det jag gjort.
.
Jag går aldrig i svarsmål när det gäller recensioner, jag brukar ha fått sagt det jag vill säga. Icke desto mindre finns det en poäng i att diskutera varför vi gör det här, hur vi tänker och vad min plats är när vi möts ute på konserter, eftersom det relativt ofta dyker upp kommentarer som jag tycker stjäl lite för mycket fokus. Speciellt då jag ser denna sida som ett samtal mellan de som skriver här, och ni som läser. Kultur är, och har alltid varit, en dialog.
Jag förstår att många kan uppröras när våra åsikter går isär om olika evenemang. Speciellt ofta händer detta när jag inte varit så nöjd med utfallet, medan andra varit nöjda. När våra åsikter går isär är det klart att vi kan känna oss ledsna och besvikna, kanske också arga. Speciellt gäller ju detta de utövare som står på scenen, och som får höra tråkiga saker om det de presterat. Detta är högst förståeligt, och trots att många inte tror det, så tycker även jag att det är tråkigt.
.
Många gånger finns det en bild av recensenter och kritiker som ett gäng självgoda, självupphöjda proffstyckare vars modus operandi är att höja sig själva genom att sparka ned på andra, gärna då dem som kan anses mer framgångsrika än recensenten i fråga. Denna åsikt stöter jag själv på ibland. Det är främst denna typ av kritik jag vill adressera här, eftersom jag tycker att den är missvisande.
Jag började gå på spelningar i unga år, av den enkla anledningen att jag tyckte det var så roligt. Att få dras med i musiken, i showen, och att få göra det med andra människor, det är ett privilegium att få åtnjuta. Mina tankar kring detta har inte förändrats. Därför hoppas jag också varje gång att det jag går på ska vara bra, att det ska kännas, att den där glädjen skall infinna sig. Det finns förvisso recensenter som satt en prestige i att såga, men jag kan försäkra er, det har inte jag. Jag har aldrig någonsin funnit ett nöje i att skriva ner eller såga något. Tvärtom, det gör mig ledsen varenda gång det händer. Som tur är händer det inte så ofta, och om jag i vissa läger anses hård, så bör ni nog ta en titt på statistiken.
Men det händer, och när så sker är det mitt jobb att skriva vad jag tycker. Konst och kultur är inte objektiva ytor som kan definieras matematiskt. De är subjektiva, och trots att många velat inordna dem i rationellt formulerade ramar, är det kanske bäst att de får förbli subjektiva. Därför kan jag aldrig skriva för er som går på konserter eller som står på scenen. Jag kan bara skriva vad jag själv tycker. Jag tror mig heller aldrig tycka för er, och inte heller anser jag min åsikt vara viktigare än er. Vi tycker olika, och det är precis som det ska vara. Men för mig, liksom för er som besöker konserter och kulturevenemang, så är musiken och kulturen viktig. Jag vill tro och känna att den är värd att ta på allvar.
Därför kommer jag så länge jag skriver här att ta den på tillräckligt allvar för att våga skriva min åsikt, och att även försöka motivera varför jag tycker som jag gör. Jag kommer aldrig att smickra eller höja någon som jag inte anser förtjänar det. Jag kommer heller aldrig att skriva ner något jag tycker förtjänar bättre. För om jag gör det, så är det inte bara min integritet jag skadar, utan även musikens, i största allmänhet och Piteås musikliv i synnerhet.
.
Nu var det Micke Holms spelning jag inte riktigt kom överens med (jag tar dig som exempel Micke, jag hoppas du ursäktar). Det förändrar inte det faktum att jag tycker att Micke Holm är en fantastisk sångare (jag röstade i Talang jag med). Men nu var det andra saker jag inte tyckte om denna gången. På samma sätt som jag tycker att Northern Light är en bra kör. Men inte den där galakvällen för några år sedan. Eller som jag tycker att Linda Pira är en duktig live-artist. Men inte på Havsbadet en Halloween-fest för längesen.
Det är en ynnest att få ta del av det kulturliv vi har, i Piteå och i världen som stort. Därför tänker jag fortsätta att ödmjukt ta det på allvar. Även om det vissa gånger svider, för mig och för andra.