Sveriges svar på Springsteen levererar innerlighet

Joel Alme är innerlig i allt han gör, och stämningen smittar av sig på publiken och skapar en mysig stämning på Trästock.

Joel Alme är innerlig i allt han gör, och stämningen smittar av sig på publiken och skapar en mysig stämning på Trästock.

Foto: Maria Johansson

Konsert2012-07-23 06:00

En sak som är uppenbar när man ser Joel Alme och hans band på Trästock är att det låter väldigt mycket Bruce Springsteen och hans E street band om det hela. Med sig har han bland annat kompisen Martin Elisson (Hästpojken, Bad cash quartet) på bas. Det är från första till sista ton ett brett arenapopigt anslag och låter som Bruce i indieformat. En annan sak som slår en är att Joel Alme verkligen har röstresurserna för att arra upp de på skiva ganska lågmälda sångerna om längtan, saknad och kärlek till det större formatet live.

I allt han gör är han innerlig och närvarande. Det är en av hans stora förmågor som liveartist. Hans texter och hans uppenbarelse på scenkanten går inte att skilja åt, de hör oskiljbart ihop. Visserligen finns det ganska stora ljudproblem konserten igenom, som tar ner den uppbyggda känslan på noll och tvingar Alme och bandet att börja om och försöka bygga upp den igen.

Ändå räddar Joel Almes enkla texter, tydliga melodier och starka refränger den här konserten. Det bevisas starkast då Alme bara kompas av ett piano och en gitarr i "Lucky eyes" från senaste skivan "Tender trap". Det är så smäktande enkelt, en riktig pärla i all sin nedtonade enkelhet. Folk börjar dansa och kramas runt om mig. I alla fall de i par. Mysstämning på topp.

Han sjunger mycket om hemstaden Göteborg, Alme. Numera bosatt i Stockholm "saknar han den så förjävla mycket". Finast blir saknaden i "The coast" men det är också vackert när han dissar sin nya stad i "The clouds" med textraderna "I’m stuck inside this stormy city, where everybody feels alone/This place doesn’t feel so nice/So dark you can’t even smile" och vill tillbaka till västkusten. Göteborg tar nog gärna emot honom, kan jag tänka mig.

Till slut kommer också hans mest namnkunniga låt "A young summer’s youth" till ett gällt tjut från publiken. För mig blir det däremot ett antiklimax att han inte kör någon vers av den svenska versionen "Snart skiner poseidon" som är IFK Göteborgs officiella inmarchlåt. Fast det är klart det är fint ändå.

Till slut känns det som om något annat förband till The Boss på Ullevi nästa vecka vore helt galet.

Joel Alme

Plats: Norranscenen, Trästock

Längd: 50 minuter

Publik: Runt 1000 personer

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!