Mjuka musikpaket

De har kul meriter båda två på var sitt håll, hinner jag tänka innan konserten drar igång. Fristorp har ju faktiskt slagit ut självaste Abba ur Melodifestivalen (1973 vann "Sommaren som aldrig säger nej" över "Ring ring") medan Anna-Lotta Larsson är den som ger sin röst åt Disneys Snövit. Någon "Åh, hum, vår sång är dum ..." får vi dock inte höra här, om än den ju har en klar julstämpel vid det här laget. I stället serveras många traditionella låtar och några överraskningar.

Konserten ger ett par aha-upplevelser. Anna-Lotta Larsson, i julstjärnetjusigt fodral, sjunger smått fantastiskt, i synnerhet i det lägre registret. Bra exempel är "Caroling, caroling", tillsammans med Fristorp, och hennes versinsats på "Bereden väg för herran". Däremot är reverbet på hennes sång lite för starkt i ljudmixen, vilket är synd. Det klingar lätt syntetiskt.
Göran Fristorp har, märker jag, inte bara ett eget sätt att behandla vokaler (både på svenska och engelska). Han har dessutom en del helt egna fraseringar. Tacklandet av amerikanska klassikern "Have yourself a merry little christmas" är väl inte bättre eller sämre än någon annans, men den blir verkligen hans egen.
Att höra Anna-Lotta Larsson göra "Rosen" ("The rose") och Göran Fristorp axla "Adams julsång (O helga natt)" är, om än vackert, lite väl väntat. Desto roligare blir exempelvis Larssons fina smakprov från den nya cd:n som släpps till våren.

Andreas Landegren levererar intresserat pianokomp, i synnerhet i nämnda "Caroling ..." där han svänger enormt och i Fristorps fina tonsättning av Erik Axel Karlfeldts "Höstens vår" (kul med något inslag man inte känner igen). Från landets mest sålda jazz/folkskiva "Jazz på svenska" (har själv haft fyra exemplar av den genom åren) väljer han "Gånglek från Älvdalen" som sitt solonummer. "Man måste vara puckad för att våga spela en Jan Johansson-låt", säger han lite ursäktande innan han bjuder på en version som är mer experimentell och glittrig än Johanssons mer mjukt traditionella förlaga. En lyckad variation.

En varm, ändamålsenlig och väl tilltagen kör - Projektkören - backar upp under ledning av Britt Wennberg. Perfekt använd i exempelvis i "Have yourself ...", där de växer från försiktigt "oande" bakom Fristorp till snygg, effektiv motrytm. Även "Hair"-balladen "God morgon stjärnljus" byggs upp effektivt och får ett kraftfullt crescendo där rösterna på ett ställe åker kälke på ett lätt hisnande sätt.

Visst blänker det om stjärn-
duons högre toner och väl sammansvetsade röster i ordinarie avslutningsnumret "The prayer", men jag vågar påstå att man når väl så långt med Tore W. Aas "En stjärna lyser så klar", en enkel låt som verkligen fäster. Den har bra driv och mycket glädje att ge. Det behöver inte vara svårare än så.