- Kul som fanken, konstaterar basisten Björn Pettersson, nyss inkommen från skidtur och med en ett och ett halvt-åring som kräver sin uppmärksamhet.
Willy Clay band startades för sex år sedan.
- Vi spelade in en demo i en bastu i Paksuniemi, sedan bokade vi biljetter till Nashville, innan vi hade spelat live i Sverige. Där gick vi runt på barerna, träffade en massa folk och fick sju spelningar. Vi satsade högt från början. Vi var naiva. Vi tänkte att vi åker över och slår igenom i USA, minns Björn Pettersson.
- Vi blev bra mottagna. Vi fick snabbt vänner som vi fortfarande har kvar. Vi såg nog lite bortkomna ut där vi gick omkring. Det har blivit som en röd tråd genom den här karriären, att vi har träffat människor som har förbarmat sig över oss.
Accentfri sång
Det har blivit en rad återbesök i USA sedan dess. Bandet har fått fina kontakter och de största skivbolagens direktörer har varit på deras konserter och lyssnat.
- Det var inte så långt bort att det hade blivit en Calaisa-historia av oss, men det gick inte riktigt hela vägen.
Skivbolagen visste inte vad de skulle göra av Willy Clay band. Björn Pettersson konstaterar att det är mycket mer fackindelat i USA och att Willy Clay band ansågs för mainstream för den alternativa countryscenen och vice versa.
Språkmässigt kan de dock lura amerikanerna. Svengelska uttal lyser med sin frånvaro.
- I USA säger de att de inte hör på sången att vi inte är amerikaner, däremot när vi pratar. Vi är ganska petiga med sången. Vi vill inte att det ska låta accent.
Jobbar med Taylor
De har jobbat med Bucky Baxter (Bob Dylan med flera) och Garth Hudson från The Band - ett erkännande för bandet.
Den kanske häftigaste kontakten de har fått är Chip Taylor, artist och låtskrivarlegend som ligger bakom klassikern "Wild thing" (han är för övrigt bror med Jon Voight och farbror till Angelina Jolie). Taylor har talat väl om bandet och inte nog med det. När han turnerar i Europa ingår både Björn Pettersson och gitarristen Örjan Mäki i Taylors band.
- Att umgås dygnet runt med en av världens bästa låtskrivare, det går inte att värdera. Han skriver hela tiden. På morgonen kan han komma med tre nya låtar. När vi flög med honom till London slog vi upp en tidning i planet, hittade en bild och började spåna och hitta på historier. Vi tänkte vidare. Det var sjukt, men man lär sig tänket, att bygga historier och låta fantasin flöda. Han är som ett barn där, associerar, associerar och associerar. En fantastisk person.
Kiruna älskar sitt Willy Clay band. Kollektivt blev de utnämnda till årets Kirunabo för två år sedan och bandet har inga planer på att lämna staden
- Man får planera saker i förväg. Om Nyhetsmorgon ringer och säger att de har en lucka kan vi inte dyka upp direkt, men det funkar och jag tror att det är bra att ha lite distans till branschen.
- Vi försöker att vara bra ambassadörer och berätta om Kiruna. Det är en bra stad eftersom den är så pass exotisk.
Gruppnamnet har en speciell historia.
- Tony hade en gitarr som han skrev låtar på, en Gretsch från 1961. När vi skulle renovera det risiga fodralet hittade vi ett kvitto, förmodligen från första ägaren. "William Clay" stod det. Vi tänkte att "det passar bra".
Fantastiskt på stranden
Spelningen på Krokodil är den första i Piteå sedan förbandsspelningen till John Fogerty på Pite Havsbad, en afton som han minns med glädje.
- Det var ett fantastiskt väder och en del som kommit för att höra oss. Det var en fantastisk kväll. Allting stämde.
Willy Clay band hamnade på en högre nivå än de i själva verket befann sig på, märkte de efteråt.
- Vi hade knappt en busschaufför. Någon kom till logen och sa "skicka upp era roddare för att plocka bort från scenen. Det är bråttom". Vi fick gå ut själva och bära ut förstärkarna. Folk jublade och trodde att vi skulle spela extranummer.
Hatkärlek
Bandet är noga med att sätta upp gemensamma mål och jobba mot det. Planerna för de närmaste fem åren får revideras. Willy Clay band går snabbare framåt än väntat. Förväntad skivförsäljning har passerats och bandet har tagit sig upp på Svensktoppen.