Stilsäker comeback

++++ Mot bakgrunden av att Treat verkligen ville låta amerikanskt rockenrolliga på sin självbetitlade farvälplatta från 1992 och att de nya låtarna vi fick höra på samlingsplattan "Weapons of choice" var onödigt poppiga visste jag inte vad jag skulle tro inför den, i mitt fall, hett efterlängtade comebacken, men eventuella tviviel pulvriseras när "Coup de grace" äntligen är här.

Det 25 års-jubilerande, återuppståndna Treat låter som en modern, upprockad AOR-akt och jag gissar att det är precis så väldigt många gamla och nya fans vill ha dem.
De melodiösa hårdrockbakelserna avlöser varandra i strid ström. Inledningsvis får vi "The war is over", en klockren öppningslåt för kommande konserter, singeln "Roar" som kunde bli en publikfavorit på actionfyllda sportevenemang och melodistarka "Papertiger". Och då har festen bara börjat. Den exotiska "Skies of Mongolia", den dramatiska, tunga "I’m not running" och den varmt Hammondbestyckade "Heaven can wait" är helt enkelt grymma och detsamma gäller "Tangled up" som bjuder på härligt mycket åka.

Treat var BANDET under min uppväxt, en melodiös svensk hårdrockakt som aldrig riktigt fick det genombrott de förtjänade. När de, efter övertygande live-comeback nu spelat in sin första skiva på evigheter är intrycket allt annat än rutinmässigt. Robban Ernlund, 53 år fyllda, sjunger med bibehållen kraft och känsla, i ena stunden fräckt, i nästa sårbart och i laguppställningen - nästan intakt från 1989 - finns en av landets bästa hårdrocktrummisar (Jamie Borger) och en av våra mest underskattade gitarrister (Anders Wikström, som även har producerat).

Det finns en del på minuskontot - inte mycket, men dock. "All in" är en "ballsy" rocklåt som behövs för variationen, men som inte når upp till samma nivå som äldre kusinerna "Keep your hands to yourself" och "We’re alright now". Jag har aldrig sett Treat som något stort balladband och "A life to die for" stavas utfyllnad, om än med små bokstäver. Det gör i någon mån även standardlåten "All for love", den enda på skivan som egentligen inte fyller någon funktion.

Av totalt 13 låtar är dock tio fyllda av hantverkskänsla, melodisinne och passion. Treat infriar förväntningarna med råge och det är med värme och ett brett flin jag hälsar dem välkomna tillbaka.