Ömsint berättelse om mödrar
President Sarkozy lever inte upp till sitt ämbete, enligt den franskmarockanske författaren Tahar Ben Jelloun. Men politisk blir han bara i tidningsartiklar. Som författare vittnar han om sin samtid.
Med "Min mamma" hoppas Tahar Ben Jelloun förmedla den muslimska civilisationens kanske viktigaste värde - den djupa respekten för föräldrarna.
Foto: Leif R Jansson / SCANPIX
- Många författare har skrivit om sina mödrar, men man måste gå utanför det privata och fånga det som är universellt.
Tahar Ben Jelloun, sedan länge en av Frankrikes uppburna författare, skildrar en stark relation till en kvinna som var analfabet. Som såg barnen som det stora ljuset i sitt liv och hade svårt att lära sig ens två telefonnummer, det till makens affär i Tanger och det till sonen, författaren i Paris.
I boken rekonstruerar han hennes liv som ung kvinna, hennes öde att bli bortgift - tre gånger - av släktingarna, hennes återkommande besvikelse över den tredje mannens, Tahar Ben Jellouns far, brist på ömhetsbetygelser och vilja till närhet. Ändå talar sonen om henne som lycklig.
- Hon var det då, i den här situationen, etablerad sedan sekler.
- Hennes liv kretsade kring familjen. Men i slutet beklagade hon sig. Saknaden kom när hon insåg att hon inte visste hur man ringer, hon såg mig på teve, men kunde inte förstå vad jag pratade om.
Talade om männen
Även om han fantiserat kring sin mors liv som ung tidigare, kring det de aldrig pratade om, hade han aldrig för avsikt att skriva en roman, inte om hennes liv, ännu mindre om hennes död. Men i allt mer framskriden alzheimer började hon, i takt med det kroppsliga förfallet, berätta. Förvirrad talade hon till sina män.
- Vi hade en stark relation, men till stora delar ordlös. I den muslimska religionen och arabiska civilisationen säger man inte saker, man lever dem. Hon tog mig i handen, hon kysste och kramade mig, men hon sade aldrig att hon älskade mig, allt hände i gesterna.
Rytmisk och sensuell
Tahar Ben Jelloun ser sig lika mycket som en marockansk författare som en fransk. Nästan alla hans romaner utspelas i Marocko, språket är poetiskt, ofta rytmiskt ibland sensuellt. Kvinnogemenskapen under barndomen i Fès och Tanger på 1940-talet har varit en viktig källa för hans författarskap.
Några dagar före hans Sverigebesök har New York Times en stort uppslagen artikel om afghanska familjer som klär ut sina döttrar till pojkar. Plågade av det kulturella traumat att inte ha söner, klipper föräldrarna håret på en av sina döttrar och låter henne leva ett liv som pojke - åtminstone fram till puberteten. Den som läst Tahar Ben Jellouns genombrottsromaner vet att han utgår från precis en sådan historia.
- Min berättelse var helt och hållet fiktiv. Ibland är författare visionärer utan att vilja vara det.
Inte bara litterärt, utan också i den franska samhällsdebatten, är Tahar Ben Jelloun en viktig röst. Hans pedagogiska böcker om rasism och islam, båda översatta till svenska, har fått stor spridning. För ett par veckor sedan reagerade han starkt på president Sarkozys uttalande om att fransmän med invandrarbakgrund bör mista sitt medborgarskap om de begår brott. Attack på en konstitutionell grundpelare, enligt Jelloun.
- Politiken har blivit en show där man gör allt för att hålla sig kvar på scenen.
FAKTA Tahar Ben Jelloun
Född 1944 i Fès, Marocko.
Bosatt i Paris sedan 1971. Dubbelt medborgarskap sedan -91. Gift, fyra barn, en son med Downs syndrom.
Skrev en avhandling i socialpsykologi om nordafrikanska gästarbetares potensproblem, Jelloun intresserade sig för hur sexualiteten var beroende både av en inre säkerhet men också av det kulturella sammanhanget.
Fick sitt stora genombrott med "Sandbarnet" 1985 och uppföljaren, "Den tjugosjunde natten" för vilken han fick Goncourtpriset.
Sedan drygt två år sitter Tahar Ben Jelloun i Goncourtprisets styrelse.
Bosatt i Paris sedan 1971. Dubbelt medborgarskap sedan -91. Gift, fyra barn, en son med Downs syndrom.
Skrev en avhandling i socialpsykologi om nordafrikanska gästarbetares potensproblem, Jelloun intresserade sig för hur sexualiteten var beroende både av en inre säkerhet men också av det kulturella sammanhanget.
Fick sitt stora genombrott med "Sandbarnet" 1985 och uppföljaren, "Den tjugosjunde natten" för vilken han fick Goncourtpriset.
Sedan drygt två år sitter Tahar Ben Jelloun i Goncourtprisets styrelse.
Så jobbar vi med nyheter Läs mer här!