I den lilla byn Backberga händer märkliga saker kring det inte särskilt framgångsrika telekombolaget Unicom. Företagets vd, spelad av Kjell Bergqvist, försöker få verksamheten på fötter samtidigt som en grupp militanta elallergiker planerar en attack mot en stor telemast. Rollfigurerna är alla udda existenser och stämningen närmast tragikomisk. Den som sett regissören Patrik Eklunds tidigare kortfilmer, "I stället för abrakadabra" och "Slitage" känner igen sig i långfilmsdebuten "Flimmer", som precis fått världspremiär på Göteborgs internationella filmfestival.
Beigt och brunt
Handlingen utspelas visserligen i nutid men verkar höra hemma i ett parallellt murrigt universum där få detaljer sticker ut från det beige och bruna.
- Vi ville skapa en inrökt känsla, lite Cliff Barnes från "Dallas". Det är kul att se hur exotiskt det kan bli, att dra det bruna ett extra varv, säger Patrik Eklund.
Något seriöst inlägg i debatten om strålning är "Flimmer" dock inte.
- Nej, detta är fiktion, handlingen utspelar sig i en fantasivärld men visst, filmens antihjältar är i slutändan ett gäng som är elöverkänsliga, så detta är så klart en film även för sådana. Jag gjorde en hel del research på elöverkänslighet och man börjar ju fundera, ingen rök utan eld, säger Patrik Eklund.
Han hoppas att filmen, som får vanlig biopremiär i höst, ska tas emot av en bred publik, som kan uppskatta att han tagit ut svängarna.
- Jag gillar själv filmskapare som Ruben Östlund, Roy Andersson och Lukas Moodysson och inspireras av dem som inte är alltför konventionella. Men det här är det bredaste jag har gjort och jag hoppas att folk ska uppmärksamma den och lockas att se den.
Just i början av februari känns ett kylslaget Göteborg långt bort ifrån det glamorösa Los Angeles, men det är ändå där man lätt hamnar när man pratar med Patrik Eklund.
Minne för livet
Han tillhör nämligen den exklusiva krets svenskar som tagit sig ända fram till Oscargalan. Med "I stället för abrakadabra" (inspelad i Piteå) nominerades han för bästa kortfilm 2010 och även om han inte vann så blev besöket på galan ett minne för livet.
- Det var skitkul, det känns lite som en dröm så här i efterhand, att har varit där och ha sett vilket otroligt maskineri det är. Alla kändisar är ju där och det är så otroligt uppstyrt. Även fast man sitter i salongen så känns det som att se på tv.