Dungers bästa album hittills

PPPP Det är alltid spännande att få ta del av en ny skiva med Pitesonen Nicolai Dunger. Hans förmåga att söka oväntade musikaliska inriktningar gör att ingen platta är den andra lik och hans kreativitet och hantverksskicklighet bidrar i sin tur till att han nästan alltid överraskar positivt. På "Play" har Dunger valt att satsa på en slags folk-soul, i sina stunder inte alls olik det Van Morrison åstadkom under sina glansdagar. Men här finns också sköna vibbar av 60-tals pop och soul. Jag kan inte heller låta bli att jämföra med The Band, framför allt när det gäller det musikaliska framförandet. Hela plattan är nämligen som en underbart skön organiskt puttrande musikalisk gryta, med massor av tilltalande ingredienser - charmiga gitarriff, kvittrande flöjter, svängiga pianon, spännande körarrangemang, duett med Nina Persson, häftigt blås ... listan kan göras lång. Men vad som verkligen är pricken över i:et när det gäller "Play" är låtarna - som genomgående håller mycket hög klass. Och sjunga det vet vi redan att Dunger kan. Hans bästa platta hittills.