Prova på för operasugna
Sällan får jag chansen att besöka samma operaföreställning två gånger under en eftermiddag. I detta fall är det både förnöjsamt och välgörande för förståelsen av ett verk som är mångdimensionellt. Paula af Malmborg Wards opera, med libretto av Anette Stridh, tar pulsen på feminism och den kvinnliga frigörelsen och lyckas bra med att ge kvinnokampen sitt komplexa ansikte.
Frihet är olika saker för olika människor. I kombinationen av dialog och monolog vaskas en kärna fram: ingen kan entydigt formulera den kvinnliga frigörelsen, då ingen äger monopol på definitionen av vad som är frihet för en människa.
Anette Stridhs text handlar om gemenskapen och värmen kvinnor emellan, men också om underkastelse, om mångfald i representation och omöjligheten i att belägga kvinnlig frigörelse med ett allenarådande facit.
Konflikten mellan individuell frihet och frihet som ideologi blir tydlig när Anette Stridh låter olika röster tala med varandra, ställas mot varandra och skava mot varandra.
I en växelverkande sång berättar sångarna Anette Stridh, Angela Wannbäck och Ulrika Precht olika historier om olika kvinnors liv och deras problem. Eva Malmgrens roll är att stjäla dessa berättelser och sätta sitt eget namn på en berättelse att sälja.
En anekdot om upphovsrätt ytligt sett, men i förlängningen en fråga om vem som äger rätten till det kvinnliga ordet. Frigörelse är en lukrativ bransch.
Jag slås av beundran för Paula af Malmborg Wards musik i denna opera. I en djungel av musikaliska influenser i allt från romantisk dramatik, klassisk vals och renodlad modernism ges verket med lätthet och självklarhet en sammanhängande, musikalisk kropp. Pendlande och starkt, dialektiskt och vackert på samma gång.
Jag tror inte att jag drar på för stora växlar om jag säger att denna opera är bland det bästa hon gjort. Här finns en riktning jag inte tidigare hört i hennes verk, en mer självklar linje med ett uttryck som känns gjutet och opåtvingat.
En bonus är att hon själv dirigerar, och orkestern gör ett strålande jobb.
Sångarna gör även de en fin insats. Det är en svårsjungen opera, med pendlande taktarter och skiftande harmonier. Dessutom agerar de på scenen.
Tyvärr försvinner en del av texten i orkesterns musik och aulans akustik. Här måste jag få lyfta fram sopranen Angela Wannbäck, som med sin djupa röst och vackra ton vackert bär upp alla register.
I det stora hela äger Paula af Malmberg Wards opera signaturen hos ett välskrivet verk: Det växer i lyssnaren.