Bach på tramporgel och en spelemans fiol

När Lisa Rydberg var liten började hennes mamma dansa folkdans och fick för sig att hon skulle börja spela fiol också. En fiol inhandlades, den var dyr och dottern fick absolut inte röra den.
- Men jag kunde inte sluta leka med den och jag önskade mig en egen fiol som jag själv fick bestämma över.
- Jag följde alltid med på spelmansstämmor och träffade spelmän och när jag gick på mellanstadiet började jag lära mig att spela efter noter. Tidigare hade jag lärt mig på gehör och enligt suzukimetoden. Egentligen har jag alltid hållit på med både klassisk musik och folkmusik, säger Lisa Rydberg.
Barocken helade
Att som tonåring spela folkmusik i Stockholm var inte särskilt trendigt, men trots motståndet i omgivningen tvekade Lisa Rydberg aldrig om att hon ville fortsätta att spela den musiken.
- Utanför skolan var vi fyra jämnåriga kompisar som spelade i Stockholms spelmanslag. Dessutom gillade jag att umgås över åldersgränserna på stämmor och så, säger hon.
När det blev dags att söka in på musikhögskolan, valde hon en helklassisk utbildning i Göteborg.
- Jag kände mig halv där. Då sökte jag individuell studiegång istället och allt föll på plats. Jag kunde studera både klassisk musik och folkmusik och fritt välja vilka lärare jag ville ha.
- När jag upptäckte barockfiolen, med sensträngar, kände jag äntligen att de båda musikstilar som jag alltid spelat möttes. Så jag fortsatte studierna och fick diplom på barockinstrument också, säger Lisa Rydberg.
Stjärnspäckat
Hon spelade egna konserter under hela studietiden på Kungliga Musikhögskolan i Stockholm och kunde börja leva på musiken. Vid det här laget har hon spelat med gräddan av Sveriges folkmusiker, samt ett helt knippe kända pop- och rockartister, körer, jazzmusiker: Ulf Lundell, Moneybrother, Ed Harcourt, Nicolai Dunger, Idde Schulz, Thomas Di Leva, S:t Jakobskyrkans kör, Björn Ståbi, Pers Hans, Leif Göras, Anders Bjernulf, Emma Härdelin - och som sagt Ale Möller, Lena Willemark, Olle Linder, Roger Tallroth, Sofia Karlsson, Esbjörn Hazelius. Med flera är det bäst att tillägga.
- Jag tänker aldrig på om de jag spelar med tillhör någon mer eller mindre känd kategori musiker. Men visst är det svindlande att få spela med Pers Hans, säger Lisa Rydberg.
Med Gunnar Idenstam började hon samarbeta för tolv år sedan.
- Vi har gjort andra grejer än Bach, men sedan vår gemensamma skiva "Bach på svenska" kom ut 2007 är det mest den musiken vi gör tillsammans, säger Lisa Rydberg.
Fri tolkning
Hon berättar att idén om "Bach på svenska" började med att hon gjorde en polska av en sats ur Bachs Partita för violin i E-dur, på en konsert på Nalen. När Peter Pontvik, tonsättaren, musikforskaren och grundaren av Stockholm Early Music Festival hörde Bach-polskan, ville han höra mer i samma stil.
- Året därpå gjorde vi en hel konsert med "Bach-låtar" på festivalen. Både Gunnar och jag är Bach-älskare och har lekt med hans musik på var sitt håll, så när vi började spela ihop kändes allt naturligt. Vi har inte behövt konstruera något, vi bara spelar. Barockmusik lämnar utrymme för improvisation, precis som folkmusik.
- Vi utgår alltid från originalnoterna, men vi framför dem på spelmansvis. Man kan göra om svänget i en menuett med tretakt till polska till exempel. Vi blandar gärna in lite svensk folkmusik och för publiken kan det ibland vara svårt att skilja på vad som är vad, säger Lisa Rydberg.
Förutom spelningar med Gunnar Idenstam i sommar, spelar hon med Björn Ståbi och Sofie Livebrant på stämmor och festivaler, bland andra Musik vid Siljan.