PP Eric Saade klev in i årets schlagercirkus fast besluten om att ta hem hela skiten. I den ena egendesignade tvångströjan efter den andra sade han precis vad han ville och styrde sitt nummer med järnhand. Här skulle minsann inte några tyska losers komma och tala om hur hans glasbur skulle sprängas.
Den attityden skulle han ha värnat om. För Saades musikaliska integritet sopades upp med glassplittret i Düsseldorf - det här är en ytterst medelmåttig skiva. Saade har visserligen enorma ambitioner, men ändå blir "Vol 1" bara ett: jahapp. Ett alltför bekant sound, inte en enda unik låt men, såklart, extremt välproducerad och blankpolerat.
Missförstå mig inte, habil pop i ett högt tonläge kan funka alldeles utmärkt, kolla bara på vad till exempel Erik Hassle gjorde, men då ska man göra det med skruv och egenhet. En låt som "Hearts in the air" måste till exempel fläska på nåt så inåt satan om det ska funka. Det räcker inte med att låta J-Son gästa i tre sekunder.
I höst kommer det tydligen en "Saade vol 2". Tills dess borde Saade jobba på trovärdigheten (inte skriva låtar som heter "Killed by a cop") och ragga hämningslöst på RedOne och Max Martin.
Samt lova sig själv att aldrig, aldrig mer skriva en textrad som "I will make it hot hot, I am made of pop pop".