A-hallen på Hildursborg i Boden surrar av folk i rörelse och är oerhört varm, på grund av de många stora lampor som lyser upp scenplatsen. I mitten av salen har en träkonstruktion av trä och plywood byggts upp. Genom en gång kommer man så in i lokalen som utgör kyrkan i "Så ock på jorden".
– Det är väldigt viktigt att förstå att det här ska låta hur dåligt som helst, det ska inte låta bra, förtydligar Kay Pollak med yviga armrörelser när han svänger förbi oss som står bakom filmkameran.
Mycket har hänt
Scenen framför oss består av ett stort gäng körmedlemmar som med (avsiktligt) varierande skicklighet spelar instrument och framför Händels Messias. Lena, spelad av Frida Hallgren, leder kören. Nio månader har gått sedan slutscenen i ”Så som i himmelen” och Lena har fått efterträda sin älskade Daniel Daréus som körledare i Ljusåker efter hans död. Hon har även fött hans barn. I verkligheten har det gått tio år och Frida Hallgren berättar att mycket har hänt sedan dess, men att det var ett kärt återseende att återkomma till karaktären som utgjorde det stora genombrottet för skådespelerskan.
– Det var så stort för mig att spela henne då, att det gick ganska lätt att hitta tillbaka till henne. Jag har jobbat konstant sedan dess och har förstås utvecklats. Och det har Lena också, utvecklats och mognat. Mycket har hänt sedan sist, jag har fött barn och har varit med om mycket. Jag hade inte kunnat spela den här rollen som jag har nu, då. Nu kan jag leva mig in i rollen på ett helt annat sätt.
Tanken på en uppföljare började ta form för fyra år sedan och Pollak berättar att det är den eldiga, starka karaktären Lena som var utgångspunkten i skrivandet av det nya manuset.
– Det är genom Lena som allt sker, det är hon som har barnet. Det var inte alls klart från början att det skulle bli en uppföljare. Men så många människor, kanske flera hundra tusen, har hört av sig och undrat över när fortsättningen ska komma.
Teman som utvecklas
Några teman är, liksom i ”Så som i himmelen”, möten mellan människor, rädslan för det nya och kärlekens och musikens makt över människor. Men Eric Ericson som spelar en ny karaktär i filmen, enligt honom själv ”en sur gubbjävel”, förklarar att tankegångarna utvecklas och ges ytterligare djup i ”Så ock på jorden”.
– Det handlar om hur nya tankar och idéer ska användas i gamla sammanhang, och de motstånd och krafter som spelade en viktig roll i förra filmen får en ännu större plats i denna. Förut var det bara byn det handlade om, men nu är det större än så, säger Ericson.
Pitesonen Lennart Jähkel spelar Arne, den handlingskraftige ägaren av cykelaffären i byn som även figurerade i första filmen. Jähkel uppskattar att återvända till karaktären.
– Det är en kul roll, han är en rolig och väldigt positiv karaktär, Arne. Sedan är det alltid roligt när man har hittat tonen hos en karaktär, att få spela ut den, säger Jähkel.
Även Arne genomgår en utveckling i viss mån under filmens gång, berättar Jähkel.
– Gamla minnen dras upp som påverkar honom. Och Lena och Arnes relation fördjupas.
Surrealistiskt
En av de nya karaktärerna som spelar en stor roll i filmen, byggarbetaren Axel, spelas av norrmannen Jakob Oftebro. Det är en surrealistisk känsla att spela med dem som han tidigare har sett på film, berättar han.
– Det är som att se en film hemma och sedan hoppa in i den själv.
Angående slutet på ”Så som i himmelen”, som nog lockade fram både en och annan tår hos tittarna, förklarar Kay Pollak att Daniels död var absolut nödvändig för att få fram budskapet att man behöver leva dag för dag.
– Det är nu, den här stunden nu, som vi har. Vi vet aldrig när det kommer att ta slut.
Kanske kommer ännu en fortsättning inspirerad av fraserna i Herrens bön med titeln ”Vårt dagliga bröd”, berättar regissören.
– Det skulle vara fantastiskt och jag har tänkt på det. Men det ligger i så fall långt i framtiden.