"Prince of Persia" är från början plattformsspelet där spelaren - prinsen - hoppar över stup, klättrar på branta bergväggar och balanserar på murar för att ta sig fram till den vackra prinsessan och rädda henne. Jag minns spelet som rätt spännande. Åtminstone betydligt mer spännande än filmversionen.
Det här lilla äventyret är som gjort för att visas som tv-matiné under julhelgen, förslagsvis i samma veva som "Indiana Jones", "Mumien" och "National treasure".
Filmen handlar om en åtråvärd magisk dolk. Dolken kastas fram och tillbaka mellan ägaren - den vackra prinsessan - och alla skurkar som vill åt den. I två timmar rycker och sliter folk i den där dolken. Detta samtidigt som de tjatar om hur vacker den vackra prinsessan är, stirrar ner i hennes urringning och pratar så dramatiskt att det hela emellanåt känns som filmad amatörteater.
Jake Gyllenhaal, med sprillans nya magrutor och en lika ny brittisk accent, spelar den äventyrlige prinsen som rycker och sliter i dolken mest av alla. Och så kärleksgnabbas han med den vackra prinsessan. Gnabb, gnabb, gnabb. Till slut vill man bara att de ska gräva ner den där förbannade dolken i sanddynerna, kyssa varandra och låta eftertexterna rulla.