Så korkad att man i början hejar på fienden

Transformers är krigsrobotar som kan förvandla sig till precis vad som helst utom en bra film.
De är också en sorts japanska leksaker med en målgrupp på... nioåringar? Och visst, är du nio kanske du gillar det här, vad vet jag. Förmodligen gillar du också att ha kolasås på dina marshmallows.

Den här Transformersfilmen är den andra i ordningen. Den har en dialog skriven för, och förmodligen också av, de där nioåringarna. Den bränner stål som ett smältverk i Luleå och låter likadant; den är egentligen bara ett 180 minuter långt brak.
Den har också två "svarta" tvillingrobotar som är mer rasistiska än JarJar Binks i "Star Wars" (regissören Michael Bay har en rätt motbjudande historik just vad gäller etniska glidningar) och dubbelt så irriterande eftersom de är två.
Dessutom är den så korkad att man i början faktiskt hejar på fienderna och blir glad varje gång de dödar en av de tuffa soldaterna som skriker tuffa grejer typ "Delta niner!" Mot slutet blir man glad för precis alla som dör eftersom det betyder en rollfigur närmare slutet.
Och visst, det finns ett humor-element - men det är som killen på McDonalds som drar ett trött skämt till din dotter innan han säljer på henne ett Happy Meal med plast.

Så här: Jag är sannerligen inte konspiratoriskt lagd och tycker att mycket av kritiken mot Hollywood är dummare än Mike Tyson. Men jag ser inte ett enda skäl - och tro mig, jag har letat - för att göra en sådan här film om det inte är för att dina barn först ska köpa leksakerna, sedan gå med i marinkåren.