Hon har skinn på näsan, en trasslig bakgrund och en röst som får fönstren att dallra. Småstadstjejen Ali (Christina Aguilera) drar till Los Angeles för att uppfylla sin dröm om att bli sångerska. Väl där går det förvånansvärt lätt. Jobb hittar hon redan första dagen på den färgsprakande nattklubben The Burlesque Lounge. Ett ställe där tjejerna är så lättklädda att de knappt behöver klä på sig när de kliver ur sängen på morgonen. Genom att visa lite djävlar-anamma tar Ali sig fram och lyckas övertala sin chef Tess (Cher) att ge henne en plats på scen. Några spontana sång- och dansnummer (det blir ibland lite väl mycket wailande från Aguilera) senare är hon klubbens huvudattraktion. Ska hon bli den som lyckas rädda den ekonomiskt krisdrabbade klubben?
"Burlesque" är en fantasi. Filmen går egentligen inte att beskriva på ett annat sätt. Den är en visuell upplevelse och den tunna handlingen och de svaga skådespelarinsatserna drunknar i den enormt omsorgsfulla scenografin. Detaljrikedom är påtaglig. Allt från bilar till fönster och möbler är valda med fingertoppskänsla.
Många som är förtjusta i sång och dans och har en fäbless för det neo-burleska kommer att gilla den här filmen.
Att sedan framställningen av de kvinnliga karaktärerna känns lite 1920-tal och den irriterande amerikanska "allt går bara du kämpar"-attityden kanske det inte är alla som stör sig på lika mycket som jag gör.