Trettioplussaren Sven (Peter Magnusson) är trött på sitt liv. Han är singel och längtar efter något annat än den sega tillvaron som karriärcoach. När hans barndomsvän, en levnadsglad äventyrare, dör knall och fall får Sven äntligen tummen ur och säger upp sig och drar till Thailand. Där möter han den övervintrade fixaren George (David Hellenius) som har ett labilt känsloliv, inleder en trevande romans med den norska yogafantasten Gitte (Jenny Skavlan) och så dyker en svensk tjej (Susanne Thorson) upp som han verkligen blir intresserad av. Vad som skulle bli en lugn finna-sig-själv-resa blir i stället en radda förvecklingar och missförstånd i bästa sängkammarfarsstil.
"En gång i Phuket" är inte direkt en film som utmanar några konventioner. Men den är stundtals riktigt rolig och lite smartare än vad man är bortskämd med i avdelningen bred svensk komedi. Tilltalet påminner i sina bästa stunder om den lättsamma, okonstlade ton som Lasse Hallström hade i sina tidiga relationsfilmer. Jag saknar den oförutsägbarhet och finess som gjorde "Adam och Eva" till en modern humorklassiker men "En gång i Phuket" har sina ljusa stunder när den leker med igenkänningshumor och de klyschor som frodas i medelklassresandet till Thailand. Peter Magnusson profilerar sig allt mer som en modern Lasse Åberg, som sträckt upp fingret i luften och fångat det komiska i att hans Sven vill undersöka "den moderna mansrollen" och skriva en stor roman.
Detta är definitivt det bästa Peter Magnusson har gjort och nu har han visat att han klarar att skriva sevärt filmmanus enligt traditionell romkom-formel. Nästa gång hoppas jag att han flippar ur lite mer.