En slags undergrupp till genren high school-film är den typen där fokus ligger på Den Stora Festen. Det är ofta där som saker ställs på sin spets - oskulder ska tas, nördar ska få sin revansch och någon slags läxa ska läras under kvällens lopp. Inte sällan blir det kaos och när solen går upp har rätt personer blivit ihop. Ni vet, så där som det brukar skildras, till exempel i "American pie" eller "Supersugen".
I "Project X- hemmafesten" är premissen till synes likartad. Thomas och hans kompisar Costa och JB är osynliga i skolan och ser sin chans till popularitet när Thomas får fira sin 17-årsdag med ff i den stora förortsvillan med tillhörande pool. Den rådige Costa får fart på inbjudningarna och styr upp både hoppborg, dj:s, droger, snygga tjejer, populära killar och sprit.
Men det finns en stor skillnad mot likartade filmer i genren. Manuset är som skrivet av en småkorkad 14-åring, det finns knappt någon handling alls och varken tillräckligt med hjärna eller hjärta för att man ska bry sig om karaktärerna.
I stället ligger njutningen här (jo, den finns faktiskt) i den totalt omoraliska, hedonistiska anarkin som uppstår när tonårsfesten rullar igång och inte tar slut förrän horder av människor, bokstavligen, har bränt ned huset. Det är liksom bara festen som är grejen här. Och den filmas, piggt nog, av alla de inblandade. Det är statisternas mobilkameror och små videokameror som har använts genomgående. Ett grepp som vanligtvis brukar användas inom skräckfilm passar ju som en bodyshot på en gymnasist när det handlar om omdömeslösa tonåringar som blir packade och njuter av sina rus och skiter i konsekvenserna. Hade det inte varit för att de unga halvnakna tjejernas kroppar blir i princip slickade av kamerorna hade jag nästan kallat det innovativt. Nu blir det i alla fall skakigt. Redan halvvägs får jag smak av bakfylla men hade jag varit 16 hade jag förmodligen kunnat döda för att få gå på den där festen.