Ett kammarspel om hur snabbt civiliserad fernissa kan krackelera i regi av Roman Polanski, det låter som en våt dröm för alla med minsta intresse för täta, psykologiska dramer. Och visst får man valuta för pengarna i "Carnage", en filmatisering av pjäsen "God of carnage" av Yasmina Reza, som bland annat spelats med stor succé på Broadway.
Titeln betyder "blodbad" och det är precis vad som inträffar, på ett symboliskt plan, när filmens fyra till synes så väluppfostrade vuxna människor slutar att le välvilligt mot varandra och avslöjar sina huggtänder.
De två äkta paren Penelope (Jodie Foster) och Michael (John C Reilly) respektive Nancy (Kate Winslet) och Alan (Christope Waltz) träffas en eftermiddag för att på ett sansat och moget sätt diskutera det bråk som deras söner hamnat i. Under förtexterna (mycket snygga och härligt Polanski-dramatiska) visas hur 11-åringarna kommer ihop sig i en park och hur den ena tar upp en pinne och slår den andre i ansiktet.
Stämningen är artigt ansträngd, de båda paren är övre medelklass med till synes likadana fina värderingar, men allt eftersom tänjs gränserna för vad som är acceptabelt beteende.
Även om det här är välgjort och medryckande så förvånar det att ett sådant filmiskt geni som Roman Polanski, i vanliga fall så skicklig på att skapa nästan kvävande starka scener på begränsade ytor, här bjuder på något som verkligen känns som filmad teater.
På ett nästan surrealistiskt vis lyckas de inblandade inte ta sig ut ur lägenheten som utgör spelplanen, vilket blir lite statiskt. Här bjuds heller inte på något riktigt dramatiskt bråddjup, snarare en slags svärtad fars, som dock är njutbar tack vare fullblodsproffsen i det här gänget. Och Christope Waltz osympatiske Alan smaskar smulpaj med samma vällust som hans lika sadistiske överste i "Inglourious basterds" festade på strudel, och det är en fröjd att skåda.