Med svininfluensans massvaccineringar i hyfsat färskt minne är det inte svårt att leka med tanken på hur det kunde ha blivit. Och man behöver inte vara en paranoid hypokondriker för att inse att potentiella pandemier just nu ligger och bubblar lite varstans där människor och djur möts i sunkig hantering. Om man hårddrar lite. Och det är precis vad Steven Soderbergh och hans stjärnspäckade ensemble gör i "Contagion". Det är en riktig skräckhistoria de målar upp. Just nu, när årets influensaperiod ligger i startgroparna och folk hostar som galningar på bussen krävs inte så mycket för att ryckas med i det ångestdrivande scenariot där Gwyneth Paltrow spelar den så kallade index-patienten. Medan hon står på ett kasino i Macau och dricker kulörta drinkar tar ett dödligt virus hennes celler i bakhåll och när hon åker hem till Chicago är skadan skedd. Efter bara ett par dagar börjar folk i olika delar av världen dö som flugor. Forskare står maktlösa och organisationer och myndigheter tar sats för att förbereda sig för det värsta.
Med skickliga skådespelare som Kate Winslet, Elliott Gould, Laurence Fishburn och, lustigt nog, komikern Demetri Martin som labbråtta blir det aldrig segt när det vetenskapliga ska förklaras. Tvärtom. Det här är effektiv spänning där man får lära sig fascinerande fakta som vad ett R-0-tal är och att vi tar oss i ansiktet 3-5 gånger i minuten (det är väldigt dumt). Den heltäckande ambitionen är beundransvärd men det blir något spår för mycket när vi får följa bybor i Kina och forskare som leder kampen för att hitta ett vaccin. Och alla däremellan. Till exempel stressas Marion Cotillards WHO-specialists öde väl snabbt.
Soderbergh väver även in hur konspirationsteorierna flödar på nätet, Jude Law i konstig tandprotes (faktiskt filmens mest störande snedsteg) spelar en nya medier-opportunist som öser på. Även om Soderbergh tar ställning för etablissemanget så är den kyliga kontentan att det inte går att lita på någon när liv och död står på spel och desperationen växer. Möjligen på Matt Damon men i övrigt är vi, när civilisationen rämnar, utlämnade åt vårt eget förhoppningsvis starka immunsystem, det skakiga vi kallar mänsklighet och rejält med handsprit.