10-talets "Nakna pistol"

Ni vet de där riktigt coola, amerikanska snutparen? Gärna en vit och en svart. Eller en italienare och en irländare. De som kör sin sönderskjutna bil i 200
kilometer genom rusningstrafiken, skjuter granatgevär med ena handen och äter en extrastark burrito med den andra medan de styr med bröstvårtorna, klär av en kvinnlig gångtrafikant med blicken, förutspår morgondagens väder och samtidigt droppar manliga oneliners av typen "jag ska köra upp den här pistolen så långt att jag kan skjuta dig i hjärnan genom svalget".
Den här filmen handlar inte om dem.
Den handlar om två
poliser - Will Ferrell och Mark Wahlberg - som fyller i rapporterna som de där riktigt coola, amerikanska snutparen inte hinner med för alla burritodueller.
Som så gärna vill rädda situationen. Men situationen bara fortsätter att
ignorera dem.

"The other guys" bjuder inte på några brutalt bullrande "Baksmällan"-skratt. Inte heller på hyenalikt hysteriska "Borat"-gnägg. I gengäld skrattar jag nästan hela tiden. Ett ständigt, lågintensivt, bubblande konstantfniss. Åt den fantastiska dialogen som håller nästan, nästan hela vägen. Åt att den här filmen gör med snutpartnerfilmerna vad Djingis Khan gjorde med kinesiska muren. Åt att Will Ferrell äntligen är rolig igen och åt att Mark Wahlberg äntligen är rolig. Åt hur skoj det skulle vara att se om Mark Wahlberg i hårdkokta irländskamerikanska snutfilmen "The departed".
En varning bara: "The other guys" är en extrem humörfilm. I dag var den en hyperstark trea. Hade jag sett den i morgon kanske det blivit en tvåa, i går kanske två korsade rakblad. Och håll dig borta om du ogillar filmrepliker av typen "Hoppas ni gillar fängelsemat ... och penis".