Will Smith visar sina begränsningar

Det finns en typ av lågintensivt, vuxet drama som Hollywood är världsmästare på: "Babel", Susanne Biers "Things we lost in the fire", "Snow cake" som kom härom året och inte minst smärtsamma "21 gram" är fina exempel.
"Seven pounds" tävlar i samma kategori. Och det är som att se en bortkommen welterviktare sprattla omkring i tungviktsklassen.
Will Smith spelar skattmasen Ben Thomas, en man med ett uppdrag. Vilket uppdraget är får vi vänta i det längsta på; efter en halvtimme vet vi vad han jobbar med, efter trekvart förstår vi inte mycket mer än att det är något stort i görningen. "Seven pounds" har helt enkelt accelerationsförmågan hos en oljetanker.

Det är onödigt att avslöja för mycket av den bitvis rätt finurliga handlingen i "Seven pounds". Vi kan nöja oss med att om sådant här ska fungera krävs en skicklig regissör och minst en tung skådespelarprestation. "Seven pounds" har ingetdera - trots Smiths och regissören Gabriele Muccinos fina samarbete med "Jakten på lycka" senast.
Filmen är ett klumpigt hantverk i allt från tidshopp till logiken i huvudpersonens handlingar, och har ni någonsin undrat var Will Smiths begränsningar som skådis ligger så visar han det nu.