Den 30 juni 2009 avled den världsberömda dansaren och koreografen Pina Bausch.
Hon dog samtidigt som Wim Wenders skulle starta inspelningen av en film om hennes liv och karriär - ett projekt som han först helt enkelt lade ner.
- Det var de dansare hon arbetat med som övertygade mig om att jag trots allt borde göra filmen, säger Wenders när TT Spektra möter honom i hans hemstad Berlin.
Resultatet har blivit filmen "Pina", en oerhört hyllad dokumentärfilm, som dessutom visar att 3D kan användas till annat än spektakulära actionfilmer.
Så Wenders (bilden) är nöjd att han lät sig övertalas.
- Vi hade allt klart inför filmen, Pina och jag skulle resa i Sydamerika och i Asien och hon skulle stå i centrum även om det inte skulle vara en biografi. Det skulle handla om hennes verk, hon ville aldrig att det skulle vara väsen kring hennes person.
- Och så dog hon. Jag ställde omedelbart in allting, jag ringde till finansiärerna och sa "Det blir ingen film" - jag såg hur en lång dröm gick om intet.
Smärtsamt
Wenders säger att allt var oerhört smärtsamt, men att han några månader senare började fundera över om han ändå inte borde göra en film, även om den skulle bli helt annorlunda.
- Pinas medarbetare ringde till mig och sa "Kom igen", de hade börjat repetera inför sin föreställning.
- De sa: "Den dag hon dog grät vi och sedan spelade vi". Så dansarna övertygade mig, även om vi inte kunde använda någonting av det vi redan förberett.
På många sätt är detta den mest komplicerade film Wenders har gjort.
- Det var konceptuellt skrämmande. Jag var oerhört upptagen med att lära mig att förstå dans som konst och samtidigt det medium jag använde mig av.
Nya möjligheter
- Men 3D kom att representera dessa dansares fysikalitet och det hjälpte mig mycket. 3D som medium gav mig en helt ny katalog av möjligheter. Dans och 3D hör ihop. Det fick så att säga fram det bästa i varandra, säger han.
- Och nu har jag fastnat för 3D. Jag skulle gärna fortsätta att göra film i 3D, vare sig det är dokumentär- eller spelfilm.
- Och jag är övertygad om att det har öppnat ett nytt kapitel i dokumentärfilmens historia.