Mamma ger dem snällt till mig efter att hon har hämtat posten, jag stelnar till och ser på fanskapet som är i min hand. Tänk att man kan få panik över en katalog, att bara tänka tanken på att välja linje skapar en stor klump i magen.
Tänk om jag väljer fel? Tänk om mina betyg inte räcker till? Tänk om jag misslyckas med att förändra världen? Tänk om alla förväntningar jag har satt på mig själv rasar?
Tänk om jag blir en vanlig Svensson som inte är något speciellt.
Jag vill ju så gärna bli en alldeles speciell person som andra personer ser upp till, sådana som jag har sett upp till i hela mitt liv. En sådan som barnet inte skäms över, en sådan som personer i alla åldrar kan prata med eller kanske bara en sådan som gör personer glada.
Nog förstår jag att man inte behöver förändra världen för att bli en bra person, men jag vill ju så gärna. Jag vill bli ihågkommen som en fantastisk, nyskapande, kreativ och snäll människa.
Allt det jag nyss räknade upp kan en vara utan att välja rätt i gymnasiet. Allt handlar inte om vad en gör eller inte gör under sin tid på gymnasiet och det är jag väldigt glad för.
Jag vill ha rätt jobb, ett jobb som jag trivs med. Där jag inte ska tycka att det är skit. Jag vill att jag ska älska mitt jobb, att det ska vara intressant. Men tänk om det jobbet inte finns och det slutar med att jag är en surkärring som fräser åt barn.
Nä jag vill ju leva för livet. Att trivas med sitt jobb kanske inte är den största grejen för alla, men för mig är det superviktigt. Hel mitt humör beror på vad jag har fått göra i skolan (eller inte fått göra i skolan).
Jag är bara femton år gammal och det känns som att jag just nu bestämmer hur hela mitt liv ska bli. Vem jag blir när jag blir stor bestämmer ingen utom jag och det skrämmer mig. Att vara femton år gammal och bestämma själv, när jag fortfarande litar på att mamma har skrivit upp i almanackan när jag ska på tandläkarbesök. Inte kan väl lilla jag bestämma vad jag ska bli när jag blir stor?
Det är tur att gymnasievalet inte måste vara det enda som bestämmer vad man ska jobba med resten av livet. Då hade jag verkligen inte klarat av att göra det valet.
Men nu är det så här och jag kommer att klara mig. Mitt gymnasieval blir skitbra och jag kommer att fortsätta vara en bra människa.
Så är det bara.