Vaknar tidigt och ror iland tillsammans med Krutov. Han har skött sig bra i natt, men har nu bråttom in bland blåbärsriset för att göra sitt.
Krutov – som alltså är en hund - är liten och tuff, ganska tystlåten och med ett ansikte som till och med Arne Hägerfors skulle gilla. Trots sitt namn är han en andra generationens invandrare från Ungern vilket behövs på den av svenska kaniner snudd på inavlade Mosesholmen.
Finns för övrigt en hel del paralleller man kunde dra på det temat … Så sent som i lördags seglade jag SM i Sandhamn och nu rastar jag alltså en hund långt upp i Bottenviken. Vilka kontraster. Efter sista racet i lördags – där vi förövrigt tog en tredjeplats ynka två sekunder efter vinnaren – gick luften ut totalt. De gamla fotbollsknäna som inte känts av tidigare under mästerskapet, började högljutt protestera och huvudet blev med ens helt tomt.
Nu vill jag inte påstå att där fanns speciellt mycket sedan tidigare, men det var en enorm anspänning som gick ur kroppen direkt efter sista målgång för oss alla fyra ombord. Jag tror inte så många förstår vilken extrem lagsport kappsegling egentligen är. Att tillsammans med andra, men med olika uppgifter, få en båt att gå så fort som möjligt.
Min roll är ofta att styra men det spelar ingen roll hur fokuserat och bra jag gör det om seglen inte trimmas rätt, eller spinnakern kommer upp för sent. Man loosar.
Det omvända gäller nog ännu mer. Om de som sköter seglen ställer in värsta supertrimmet men jag styr okoncentrerat och istället sneglar på brudarna i båten bredvid, är man totalt chanslös. Dessutom skapar vind, vågor och strömmar ständigt och i oändlighet nya mönster. En överspelad fotbollsback kan ju alltid hoppas på målvakten. I ett segelteam finns ingen sådan.
Men nu är de sista semesterdagarna här och vi är ensamma i viken på Huvön. Familjebåten Doggen ligger på svaj med solen fortfarande i öster och Rånön som en dramatisk fond akterut på andra sidan fjärden. Här har jag varit många gånger som barn och även senare men det är premiär för Svea och Camilla. Om en stund skall vi ro iland igen och knalla över till klipporna, grottorna och jättegrytorna på andra sidan ön. Kanske klättra lite grand, eller grilla en korv? Jag brukar säga att Huvön utanför Kalix, är en ö från Höga kusten som hamnat snett och nu ligger långt uppe i Norrbottens i övrigt ganska låga arkipelag. Ännu mer kontraster.
Vad var då de bästa med sommaren 2015? Tja, finns mycket kul att minnas men någon lista gör jag inte. Jag tror nämligen fortfarande att den bästa seglatsen är ogjord. Kanske kommer den redan i höst under en sprakande solig septemberhelg? Eller så sker den i november/december när jag skall uppfylla en gammal dröm och segla över Atlanten. Tre veckor utan landkänning på öppet hav i en förhållandevis liten segelbåt. Fränt! Jämfört med en sommarseglats här hemma måste väl det om någonting innebära just, kontraster.
Ohoj!