Det är härligt att vakna upp i skärgården, ja det är härligt att överhuvudtaget få vakna upp någonstans. I dag strålar solen över en spegelblank fjärd, vattenskotrarna har inte kommit ut än och ingen gräsklippare så långt örat når. I fjärran anar jag ett segel som långsamt rör sig norrut. Termometern visar karibisk värme. Morgondoppet är friskt och utan det svidande salt som kännetecknar ett bad i tropikerna. Det här blir nog en bra dag och det är sommar på riktigt.
Paketet från båttillbehörsaffären har anlänt via express, så nu blir det en resa upp i masttoppen med borrmaskin och popnittång. Finns en fördel med att vara kompis med grabbarna i butiken. Tomas på lagret har likadan båt som jag samt 14 000 artikelnummer i huvudet, så det blir alltid rätt. En gång frågade jag honom om han rymde något mer i skallen än siffror. Han bara tittade på mig med oförstående min.
Annars har det hittills blivit mer fotbollstittande än segling i sommar. Följer inte sporten lika mycket nu som när man spelade själv, men VM är ju VM. Det jag imponeras av numera är den individuella skickligheten i alla lag. Nedtagningarna, kortpassningsspelet, bollen nära fötterna. Elegant. Men ibland kan man sakna en chansande, tandlös Joe Jordan, en blodig Terry Butcher eller en Beckenbauer i mitella, även om de skulle ha svårt att hävda sig i dagens fotboll. Eller skulle de? Däremot är det trist med lipandet och filmningarna. Tidigare var det mest italienare som höll på med det där, nu är det gott om döende svanar i de flesta lag så fort en fjäril flyger förbi. Har inget minne av att Joe Jordan lade sig i onödan med sina nedhasade strumpläster. Strumpor över knäskålarna borde för övrigt förbjudas. Hör hemma på ballerinor eller hockeylirare. Fast vad vet jag som förlorat pengar i nästan varje match. Är definitivt bättre seglare än spelare.
I dag startar Ulvöregattan och vi är inte där. Känns rätt okey ändå. Fast nog hade det varit roligare att hänga där än att hänga hemma med en popnittång i masten och förlora pengar på Belgien.
Ohoj!