Däremot visar debatten att det finns en spridd missuppfattning om Piteå-Tidningens policy i namngivningsfrågor. Läsarna efterlyser någon slags rättvisa av typen: "hänger ni ut dessa män ska ni också hänga ut pedofiler, våldtäktsmän och kvinnofridskränkare".
Det är fullt möjligt att personer som begått sådana brott också kommer att namnges i tidningen. Men uppmaningen i debatten andas att Piteå-Tidningen ska med namngivning som vapen straffa brottslingar. Det kommer vi aldrig att göra.
Grunden i Piteå-Tidningens resonemang i namngivningsfrågor är att det ska vara viktigt för läsarna att veta vem som har begått brottet. Det kallas i branschen för oavvisligt allmänintresse, inte att förväxlas med allmänt intresse.
Nästa led blir att försöka reda ut vilken typ av brott som gör det viktigt för läsarna att veta vem som begått det. Jag använder ofta begreppet brott mot samhället. Det vill säga brott som skadar många, vår gemensamma ekonomi eller är angrepp mot demokratin. Här finns narkotikahandel, skattebrott, miljöbrott och som i HA-rättegången: övergrepp i rättsak. Brott mot enskilda som mord, misshandel och stölder har då inte samma allmänintresse om det inte finns skäl att varna läsarna för brottslingarna.
Det är det ena. Den andra vanliga namngivningssituationen är när personer i någon form av maktposition begår brott. Personer som åtnjuter många människors förtroende som politiker, högre chefer, högre tjänstemän i det allmänna eller på andra sidan hyllade artister eller idrottsmän får räkna med att namnges om de begår brott. Eller för den delen jag själv som är satt att fatta beslut i namngivningsfrågor.
Så långt är det inte så svårt att resonera sig fram till ett beslut. Problemet är sedan att väga allmänintresset mot den skada publiceringen medför för brottslingen och framför allt brottslingens familj eller andra som berörs av namngivningen. Varje ärende är unikt och tas för sig. Ofta faller namnpubliceringen just på att skadan för anhöriga skulle bli för stor. Allvarliga och avskydda företeelser som kvinnofridsbrott, pedofili och incest är i regel omöjliga i och med att namnpubliceringen också skulle röja offrets identitet. Till detta kommer också att vi måste vara säkra på att den person vi namnger också är skyldig. I normalfallet inväntar vi tingsrättsdomen.