Det förekommer fortfarande men har minskat kraftigt. Våra läsare ringer inte lika ofta och frågar om allt möjligt och omöjligt. Förklaringen är enkel - internet och dess sökmotorer finns i princip i varje hem och i dag är det mer sällan våra läsare ringer till oss och frågar vilken som är den vanligaste mineralen i svenska berggrunden eller vad Sylvester Stallones första film heter.
Det fanns också en tid när tidningarna i Luleå bemannade växeln kvällstid för att svara på frågan: "Vad står det mellan Luleå?" Det handlade förstås om Luleå hockey som var stekheta och tidningarna som den självklara uppgiftslämnaren. Och ja, frågorna var så frekventa att motståndarlagen inte nämndes. Ibland användes också: "vad står det i matchen?" och det var självklart vilken match som åsyftades.
Piteå-Tidningen höll sig med en telefonsvarare med det dramatiskt klingande namnet "PT-sports telenytt" och läste in aktuella resultat i olika lokala drabbningar under kvällstid. Jag kommer också ihåg telefonnumret 140 10 och att sportredaktörerna läste så fort att det krävdes ett antal samtal innan bilden klarnat om hur det gått för favoritlagen.
När jag skriver detta låter det som rena stenåldern. Men faktum är att det jag beskriver förekom en bra bit in på 1990-talet. Samtida med Irakkriget med andra ord. Det var ju i går. Utvecklingen går otroligt fort och internet och trådlös kommunikation är det som påverkar oss som sysslar med information mest.
I dag har vi också "PT-sports telenytt". Men informationen ligger på pitea-tidningen.se och så snart en match är färdigspelad lägger vi ut resultatet. Ända ned till lingonserierna. Dit hittar du med din dator, surfplatta eller mobiltelefon. Där finns givetvis alla andra viktiga lokala, regionala och globala händelsenyheter.
Bilden av redaktionen som allvetande finns också kvar även om den inte gör sig påmind lika ofta. Det ligger också en viss sanning i den. En journalist på Piteå-Tidningen hinner avverka rätt många uppdrag under yrkeslivet och lär sig något i de flesta ämnesområden. Vi vet litet om allt och en forskare vet allt om litet, väldigt generellt sett.
Detta fenomen ställer till en del problem. I okontroversiella uppdrag som rör exempelvis tekniskt komplicerade ärenden kan det vara bra att reportern ställer enkla frågor för att kunna göra en begriplig text om skeendet. Annars är det lätt att det blir artiklar av experter för experter. Å andra sidan kan reportrar som inte är pålästa missa att ställa de viktiga frågorna och handlar det om viktiga, kontroversiella ärenden är det förstås inte bra.
Vad jag vet händer det inte speciellt ofta att vi missar kärnan i en händelse på grund av okunskap. Om det skulle ske har vi alltid läsare som påtalar bristen och leder oss rätt. Det är oerhört sällan det bär sig att försöka lura en reporter. Sanningen kommer alltid fram och till sist är det den som drog lögnen som sitter med rumpan bar. Det finns det hur många exempel som helst på.