Vi har gjort det igen. Brutit mot den så viktiga och kära julklappssekretessen. Än en gång säger jag till redaktionens försvar att det var absolut nödvändigt.
Det handlar om vår artikel om boendecheferna inom socialtjänsten som vägrade dela ut julklappen Pessimistens almanacka. En historia som varit mycket svår att berätta utan att säga vad julklappen innehöll.
Jag ska inte säga att kritiken mot oss blev speciellt omfattande även om en och annan av de tilltänkta mottagarna av julklapparna uttryckte sin besvikelse över att ha blivit blåst på det spännande momentet att riva bort omslagspapperet någon gång under julaftonen.
Annat var det för några år sedan då vi berättade att Piteå kommun köpt biobiljetter för
320 000 kronor hos stadens enda biograf som julklapp till närmare 2 000 anställda. Då var kritiken mycket omfattande och kom både från givaren och mottagarna. Vi fick alltså skäll för att ha saboterat julen för väldigt många människor.
Det var för oss lika givet då som nu att berätta historien och ta smällen. Publish and be damned som det heter. Det finns nämligen inga alternativ. Vi hade en biograf i kris som delvis räddades av denna affär med Piteå kommun. Att inte berätta alternativt ligga på en sådan nyhet till efter jul skulle vara ett svek mot läsarna som betalar för att få veta.
Jag tycker så här i efterhand att vi gjorde ett fel i artikel om biobiljetterna. Vi berättade inte att det bara var personal inom socialtjänsten som skulle få biobiljetter. Det ledde i sin tur till att rätt många kommunanställda utanför socialtjänsten blev besvikna på julaftonen då julklappen inte innehöll biobiljetter. Vår ambition att ta hänsyn till julklappssekretessen fick delvis motsatt verkan.
I år blundande vi inte för någonting och artikeln om socialtjänstens julklapp var lika nödvändig att berätta 2011 som 2007. Att boendechefer vägrar dela ut Pessimistens almanacka för att den "är ett hån mot de anställda" är en viktig nyhet som inte kan vänta till efter jul.
Det är inte julklappen i sig som är grejen för oss på redaktionen. Biobiljetter eller en rolig kalender är väl justa grejer. Det som gör julklapparna intressanta är följderna av dem. Arga boendechefer och en räddad biograf kan vi inte blunda för.
Dessa artiklar är bra exempel på publicistiska beslut som vi fattar varje dag. Grunden är att vi berättar allt vi vet. Besluten handlar mer om vad vi måste mörka för att en eventuell publicitetsskada väger tyngre än allmänintresset.
Och i kampen med allmänintresset får julklappssekretessen stryk.