I förra helgens redaktörskrönika förklarade jag varför vi lät en mördare komma till tals. Vi publicerade en intervju med mannen som tog livet av Carolin Stenvall. Vi ville räta ut frågetecknen som fanns kvar efter polisutredningen och rättegångarna och när den ambitionen inte höll hela vägen ut var det viktigt att berätta att mördaren sitter där med sin sanning och har inga nya svar att ge till alla som törstar efter sanningen.
Det var en kontroversiell publicering. Vi visste att det skulle komma reaktioner och jag frågade också efter dem i förra krönikan. Här är några exempel på det som ramlade in i min mejlkorg förra helgen:
"Tvetydigt är det så att rättvisan har hittat rätt person. Vi behöver inte alltid veta alla detaljer. Han tog hennes liv - han har erkänt omständigheterna och att han är ansvarig för detta. Ibland räcker det. PT behöver inte försöka fylla glappet - inte ens Aftonbladet har försökt. Låg journalistik från PT tycker jag. Ni fyllde hans dag med något mycket värdefullt, två timmar av samtal från någon utifrån. Ett välkommet avbrott i fängelsetillvaron. Det har han inte gjort sig förtjänt av."
Eller: "Av respekt för Carolin, hennes familj, hennes vänner och bekanta skulle PT ha avstått från reportaget. Toni Alldén har fått alla möjligheter att vid förhör och i rätten tala om vad som verkligen hände, men han har inte utnyttjat den möjligheten. Han förtjänar inte den uppmärksamhet han får genom PT´s försök till undersökande journalistik. Reportaget borde inte ha publicerats, i synnerhet då han inte hade något nytt att komma med beträffande händelseförloppet."
Jag har full respekt för åsikterna men noterar den röda tråden som finns bland dem som inte gillade publiceringen - den att vi ska ha gett mördaren ett utrymme och uppmärksamhet han inte förtjänar. Det är en bieffekt som knappast går att undvika om intervjun publiceras. Men jag tror inte mördaren vann några stilpoäng hos de breda lagren läsare.
Andra läsare tyckte så här: "Tack för ett fantastiskt reportage om Alldén. Lättläst, intressant och skrivet med respekt för alla parter, inget snask eller snyft. Bra skrivet."
Och: "Jag vill tacka PT för en välskriven, välbalanserad och seriös artikel om ett synnerligen svårt ämne. Förnämligt hanterat."
Så här ser det ofta ut vid våra kontroversiella publiceringar. Det finns för och emot och argumenten från båda sidor kan inte viftas bort. I det här fallet agerade vi utifrån en önskan från anhöriga och läsare att få svar och det övervägde risken att ge förövaren stilpoäng.
Även i backspegeln och när debatten darrat av tycker jag att vi gjorde rätt. Den tidning som aldrig vågar ta steget och blir allt för feg i sina publiceringsbeslut blir också en trist och rätt grå tidning. Det vill vi inte vara.