Det var tidigt på sommaren 1987 och jag var reporter på Norrbottens-Kuriren. Jag hade åkt ut till Pite havsbad för att träffa och skriva om Lotta Engberg.
Hon hade mycket otippat vunnit den svenska uttagningen till Eurovision song contest med sin Fyra Bugg & en Coca Cola och klarat en tolfte plats i finalen i Bryssel. Då hade förövrigt hennes bidrag tvingats ändra namn och refräng till det rätt fåniga Boogaloo, dansa rock’n rolla på grund av något regelverk som satte stopp för varumärken.
Bilden jag hade av Lotta Engberg inför mötet var en rätt storvuxen kvinna med rondör och krulligt, ganska kort hår. Jag hade sett svenska uttagningen då hon var gravid och kanske inte allt för noggrant följt henne efter det.
Men den där försommardagen var Lotta Engberg stjärna och skulle inleda folkparkssommaren med en spelning på Pite havsbad. Hon var dessutom född och uppvuxen i Norrbotten och intresset runt hennes person var stort.
Jag presenterade mig i receptionen och sade att jag skulle träffa Lotta Engberg och blev hänvisad att vänta i en soffa i ett angränsande rum. Efter några minuter kom en ung, tanig tjej med axellångt blont hår och sade "hej". Övertygad om tjejen var någon i Lotta Engbergs stab svarade jag på hälsningen och sade att jag väntade på Lotta Engberg.
- Det är jag, sade hon.
Det hade kunnat ta slut där och med en ursäkt skulle incidenten varit glömd. Istället sade jag något om att det var ett roligt skämt och undrade igen om hon visste var Lotta Engberg var.
Då satte sig den späda tjejen i soffan bredvid mig, drog upp fötterna i skräddarställning, lutade sig fram och tittade mig djupt i ögonen. Hon sade i ett lugnt men bestämt tonfall:
- Det är jag som är Lotta Engberg.
Hon hade rätt och det var inte den mest perfekta starten på en intervju. Alla reportrar vill vara, eller åtminstone verka vara, pålästa och i den här situationen skulle alla sådana ambitioner från min sida bara blivit fåniga.
Nå, det blev en text i tidningen och framförallt en incident som lever kvar i minnet, kanske även hos Lotta Engberg som om inte annat på ett tydligt sätt fick besked att melodifestival och dess kändisskap inte når alla läger.
Jag vet att ni alla har minnen, självupplevda eller återberättade, som vi gärna vill ta del av. Läsarnas egen sida Ditt & Datt står öppen för dig att berätta din historia för alla läsare. Det behöver inte vara särskilt märkvärdiga eller livsavgörande händelser, vilket min Lotta Engberg-drapa är tänkt att vara ett exempel på. Bjud på dig själv och låt våra 40 000 läsare få en tanke, ett skratt eller bara en stunds förströelse.
Det finns egentligen inga regler runt innehållet på Ditt & Datt annat än att materialet granskas utifrån det publicistiska regelverket och att texterna inte bör vara längre än 2 500 tecken. Det är också bra om du har någon bild eller illustration som visar händelsen eller beskriver din berättelse.