Wow, jag vill också fylla 40!
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
För det gäller ju att det ska vara värt det. Att man kan säga till sig själv att: "Jo, jag har ont i huvudet i dag, men det var förbaskat roligt i går".
Nu ska det absolut tilläggas att jag inte vaknar upp med en sådan här tung huvudvärk väldigt ofta. Men i helgen var det dags igen.
Detta efter den gemensamma 40-årsfest som maken och hans tre barndomsvänner anordnade (fast jag måste tillägga att maken, alias gängets festfixare hade sytt ihop det mesta).
Alla ingredienser för en lyckad fest fanns där: Alla vännerna på plats, fantastiskt god mat, stå upp-komik med Åsa "Belinda Bengtsson" Persson, levande musik varvat med disco från 80- och 90-talet. En perfekt lokal i form av en loge denna ljumma sommarkväll och sommarnatt.
Några minnesbilder:
Vi står och blandar ihop bålen precis innan gästerna ska komma när en av 40-åringarna (med en flaska ädla drycker i handen) utbrister: "Vaa, ska vi blanda efter recept? Jag trodde vi bara skulle hälla i lite på måfå".
"Nja, tror inte det ..." Vänder mig bort, men ser liksom i ögonvrån hur man häller i lite till, och lite till, och lite till. Ta mig tusan att det blev en stark bål!
Alla 40-åringar och i synnerhet maken får sig en rejäl släng av sleven när Belinda driver stenhårt med dem. Maken får minsann veta att han både springer till brevlådan varje morgon och "hejar" nog så entusiastiskt på storgrabbens skidtävlingar. "Vaa, hur kan hon veta det?" undrar han efteråt.
"Ha, ha! Ja, vad tror du......vem kan ha skvallrat om det?"
Jag och lillebror enas vid klockan fyra på morgonen om att Depeche Modes "Enjoy the silence" måste vara världens bästa låt. Därför spelar vi den fem, sex gånger på raken och de tappra vännerna på dansgolvet protesterar inte högljutt. Då och då försöker någon av dem att byta låt, men då är jag och lillebror framme och byter kvickt tillbaka till Depeche igen.
"ÄR DET INTE VÄRLDENS BÄSTA LÅÅÅÅT?"
"JAAA, visst ÄÄÄR det".
Man fyller bara 40 år en gång i livet, efter att ha brottats med en massa åldersnojor sista tiden så kryper jag till korset. Det verkar ju ta mig tusan kul att bli gammal!
Wow! En sådan här rolig fest vill jag också ha, om femton, eller tio eller tja, okej då: Om lite drygt fem år!
Klart man ska fira att man blir äldre (och då menar jag inte med smörgåstårta).
Fast maken blir i och för sig inte 40 år på riktigt förrän till jul, då kanske smörgåstårtan åker fram i alla fall.
Eller så blir det en ny fest (fast det tror jag inte att vi orkar).
Det tar tid att återhämta sig nu för tiden, det handlar inte längre om en halv dag utan om tre.
"Våra fester är inte alls så där skandalfyllda" menar storögda lillebror (snart 30) som kommer förbi med flickvännen och söta sonen och dricker kaffe någon dag senare.
Vi sitter vid köksbordet och reder ut alla skandaler. Vilka två var det egentligen som försvann bort till skogen och var borta lite vääl länge, vem drack upp den där dyra flaskan med Absolut päron och vem gick egentligen hem med vem på sluttampen?
Det händer mycket på 40-årsfester! Visst hade vi kul på festerna när vi var 20 och 30 också, men det är något magiskt med att fylla 40.
Vilken kanonstart på sommaren!
Och nu funkar AC:n i bilen klockrent igen!