Visst har vi hört det förut?
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Den minnesgoda vet att tricket inte är nytt. Inför anfallet på Irak bombarderades vi med vilseledande propaganda och rena lögner. Vi var många som påtalade det då, men lika många hjälpte till med den krigshetsande propagandan.
I dag är lögnerna avslöjade. Det fanns inga massförstörelsevapen och Saddam Hussein samarbetade av förståeliga skäl inte med sina dödsfiender i al-Qaida. Och den utlovade demokratin vacklar dessvärre i ett blodigt inferno. Ingenting blev som det var tänkt.
Eller, vänta nu, de stora oljebolagen har delat upp
oljerättigheterna i Irak. En affär som inte optimalt
gagnar det irakiska folket. Fast det där visste vi ju också.
Tiden börjar rinna ut för den korkade George W Bush, som är och förblir en marionett för starkare krafter i USA, och förtroendet för honom är rekordlågt på hemmaplan. Av amerikanska statsvetare klassas han som den sämsta presidenten någonsin. Måste vara smygkommunister - eller?
I det läget är det lätt att börja famla efter nygamla
fiender som Iran. Ordkriget har trappats upp och två hangarfartyg har skickats till Persiska viken för att understryka allvaret.
Länge har Iran anklagats för att försöka skaffa sig kärnvapen. Något som i och för sig inte är otänkbart, om än Irans ledning gjort klart att det handlar om civil kärnkraft.
De nya anklagelserna handlar om att Iran samarbetar med shiamiliser som anfaller och dödar ockupanter, det vill säga amerikanska soldater. Enligt
Nicholas Burns, hög tjänsteman på amerikanska UD, har USA funnit alltmer bevis för detta.
Alltmer bevis! När får vi ta del av bevisen?
"Vi har fångat individer som vi tror ger mycket
sofistikerad sprängämnesteknik till shiamuslimska upprorsgrupper", säger Burns.
Sant är att iranier tillfångatagits i Irak, men huruvida dessa har koppling till Irans regering är en annan sak. Dessutom hade, pinsamt nog, två av iranierna diplomatstatus och samarbetade med den USA-stödda irakiska regeringen i syfte att få stopp på våldsdåden i regionen.
Vi kan tro vad vi vill, vi kan svälja lögner och vi kan sälja ut vår trovärdighet, som många till höger valde att göra när Irak skulle anfallas. Men det torde bli svårare att genomföra samma illusion en gång till. Flera gamla krigshetsare har för övrigt gjort avbön, men det finns alltid nyttiga idioter som är användbara.
Men Bush är impopulär och hans äreminne löjligt svagt. Den mannen behöver ett krig och det är förmodligen det han fiskar efter. Problemet är att Irak redan är ett blodigt misslyckande och Iran kommer att bli mycket, mycket värre. En fullskalig invasion är således inte trolig, men det finns andra sätt att vedergälla.
Förhoppningsvis kan den numera
demokratstyrda senaten stoppa den galne Bush och hans anhang den här gången.