Vilken glädje att få möta skolans jubel
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Någon sommarkavaj har jag inte hunnit köpa och den gamla har blivit för snäv. Jag har tydligen ätit alldeles för gott i vinter. Jag har haft ett pressat program och egentligen inte hunnit reflektera över att våren har passerat. Det kändes som bara några dagar sedan jag senast satt på skotern i den gnistrande snön.
Nu satt jag plötsligt där i den varma försommarkvällen i Norrmalmias A-hall och hörde rektorn hålla tal och barnen sjunga och kände mig lite lurad på lövsprickningen. Jag återvände dock snart till nuet och barnens förväntningar inför sommaren.
Lovisa, två och en halv månad gammal, låg och snusade sig igenom sin första skolavslutning i Ullas famn. Om sju år ska hon vara med på sin första egna skolavslutning, samtidigt som hennes yngste storebror då tar studenten.
Man blir lite nostalgisk på skolavslutningar och minns sina egna. När en hel sommar låg framför en, en evighet. Nu går de betydligt fortare, och snart står julen för dörren igen.
En sak som slog mig där i A-hallen var att det aldrig hade gått att hålla skolavslutningar där barnen uppträdde på scen i min skola i en Göteborgsförort, då på 1970-talet. Det hade aldrig jantelagen tillåtit.
Här i Piteå 2007 applåderade och jublade barnen inför varandras framträdanden. Det gjorde mig riktigt varm i hjärtat.
När i stort sätt alla barnen sedan springer fram till scenen och dansar när två pojkar uppträder blir jag faktiskt tårögd. Vilken glädje det måste vara att stå där på scenen, tolv år gammal, och få ta emot Christinaskolans elevers jubel.
Det är något man skulle önska att alla barn fick vara med om. Att bli hyllad när man gör något som är bra.
Skolan har verkligen förändrats genom åren och jag måste säga att jag är imponerad av de lärare och den skola som mina barn har.
Även om de längtar till sommarlovet så trivs de bra i skolan och framför allt, de är trygga. Att växla mellan mellanstadiet och högstadiet är helt odramatiskt. När jag började högstadiet gick vi med bävan till skolan. Vi sjuor skulle sättas på plats av de större eleverna.
Den bävan har mina barn inte ens anat skulle kunna förekomma på skolan, även om jag i en korridor ser att några av deras skolskåp har insparkade dörrar precis som på min skola för över 30 år sedan. Jag rycks tillbaka till nuet. Den sista sången inför sommarlovet har avslutats och alla reser sig och släntrar ut i kvällssolen. Lovisa har vaknat och kisar hårt i det starka ljuset utanför skolan.
Vi går hem och äter färska svenska jordgubbar med grädde. Barnens sommar har äntligen börjat, en härlig tid. Själv får jag stressa på några veckor till, innan även jag till fullo kan njuta av sommaren. Men det var härligt med ett smakprov.