Det fria ordet är kanske en självklarhet för oss som bor i en demokrati. Yttrandefriheten är lagstadgad och tillåter även misshagliga röster att göra sin röst hörd.
Det är tillåtet att raljera och förarga, tänja gränserna och ingen makt i världen kan hindra oss från att skruva åt satiren till det osmakligas gräns.
Det innebär inte att alla kommer att applådera det vi skriver, ritar och säger. Kanske kommer vi att föraktas och hatas, ibland närmast förföljas. I Sverige är det många journalister som hotas. Inte minst kommer hoten från de högerextrema. De som vill värna "svenskheten" och har en helt annan syn på frihet och demokrati.
Normalt stannar hoten vid ord, men ibland går det längre än så. Vi vet alla vilket tankegods som fick norrmannen Anders Behring Breivik att mörda 77 av sina landsmän.
På samma sätt finns det extrema människor som tycker sig ha stöd i Koranen när de går till angrepp mot det de finner misshagligt. Det kan räcka med att Lars Vilks ritar rondellhundar med profeten Muhammeds ansikte eller att danska tidningen Jyllandsposten publicerar de satiriska nidbilderna.
Jag är inte tidigare bekant med den franska satirtidningen Charlie Hebdo som gjort sig känd för att med vildsinta och oanständiga teckningar angripa allt från profeten Muhammed till påven, men dess värre är jag det nu på grund av ett fruktansvärt nidingsdåd där tolv människor skjutits ihjäl. För att de ritat och skämtat!
Det går alltid att sätta in saker i ett större sammanhang, men här finns inga bevekelsegrunder. Det finns ingen förståelse för extrema fundamentalister som med hat (och vapen) anser sig ha rätt att angripa och mörda människor som uttrycker sådant som de finner misshagligt.
Det är därför jag skriver "kanske" i den här kolumnens första mening. Det fria ordet är må hända en självklarhet, men det måste hela tiden försvaras.
Utgångspunkten för en extremist kan förvisso variera, men i grunden är det ingen skillnad på de intoleranta och våldsamma hatarna. De kan ropa ut att de begår sina brott i islams eller fascismens namn, men de vill samma sak. Förstöra och förgöra det fria samhället där alla får plats. Vi ska veta vår plats och tystna av rädsla.
Det kan vi aldrig tillåta och därför måste intoleransen och hatet bekämpas varje dag.
De fega kräken som angrep tidningen Charlie Hebdo säger sig göra det i islams namn, men i själva verket är de bara simpla mördare som hämtat sitt motiv från en extrem tankevärld. På samma sätt som Breivik hittade sina bevekelsegrunder i högerextremismen.
Det är ingen vild gissning att angreppet mot Charlie Hebdo ger muslimhatarna bränsle på brasan, men det finns ingen sanning i det.
Då kan vi lika gärna använda Breiviks massmord som en ursäkt för att angripa den kristna världen.
Vi måste hela tiden kämpa för demokratin och det fria ordet. Vi får aldrig ge efter för mörkerkrafterna. Vi får aldrig skrämmas till tystnad. Vi får aldrig sluta stå upp mot extremismen oavsett vilken skepnad den har. Vi får aldrig låta hatarna vinna.
Friheten är större än allt.
Je suis Charlie!