Nytt år och vi brukar väl ha ett "gott" framför, men jag vet inte. Mitt humör är inte på topp. Jag går en promenad genom ett nyårsdagstomt Piteå och försöker intala mig att 2015 måste väl ändå bli lite bättre. Ett nytt år då vi får möjlighet att tänka efter.
Varför säger man "efter"? Borde man inte tänka "före" i stället. Det skulle om inte annat bespara oss från en massa dumheter och pinsamheter. Men vi är envisa och håller fast vid rätten att tänka "efter".
Jag har varit ledig i två veckor och liksom betraktat världen från sidan om. Jag skulle ljuga om jag påstod att det gjort mig till en bättre och en mer förstående människa. I själva verket bubblar vreden inom mig.
Det blev inget nyval eller "extraval" som de korrekta så lämpligt påpekar. Ska vi vara glada över dessa sakernas förhållande?
Jaa, trots allt. Det är nog enda sättet att hålla svinen där de hör hemma. Utanför! Ge dom jävlarna inte ett lillfinger. För skulle de få chansen så är avståndet till taggtrådslägren i Sjöbo inte så svindlande långt bort som man kanske vill tro.
2014 var ett år då Sverigedemokraterna ville komma in i stugvärmen. De hade med alla upptänkliga tvålar försökt tvätta sig rena från sin bruna bakgrund och i stället målat upp en bild av sig själva som folkhemsknarkande värdekonservativa patrioter. Inga offentliga heilanden, tack.
De fick med sig 13 procent i valet och alla ängsliga demokrater har gjort sitt bästa för att förklara att, nää, det här är inte rasister eller svin i allmänhet. Det är bara en samling missnöjda människor som egentligen inte vet vad de röstat på.
Bullshit! Det är små och illasinnade människor som röstat på SD. Människor som vi ska tacka alla upptänkliga gudar för att de inte har mer makt än de har. Min förståelse och tolerans för SD-väljarna är lika med noll och jag är lite som Leif GW Persson när han konstaterar att folk som säger att de röstat på SD ska inte sitta vid mitt matbord.
Visst, det aningslösa och pinsamma måste också få finnas. Även hatet har ett ansikte.
Just nu vilar Åkesson ut mot sin kudde efter att i 20 år drivit sin tes att alla problem (dit räknas även acne och att ditt favoritlag förlorat) beror på invandringen och då i synnerhet muslimerna. Han lyckades skrubba fram en polerad yta utan offentliga heilanden och sparkade ut åtskilliga av de som inte riktigt kunde hålla sig.
Nu när Jimmie ligger hemma och grubblar över sin hatfilosofi så har andra klivit fram och vi kan tydligt se att personer som Björn Söder och Mattias Karlsson, för att inte tala om Kent Ekeroth, inte riktigt klarar att hålla sig på mattan.
Svenskheten lyfts fram och det målas bilder av ett hotat Sverige. Du är inte svensk och inte du, min vän.
Ibland är de så fräcka att jag vill kräkas. Lokala SD-politiker skriver ett snyftigt debattinlägg över vikten av att lilla Maria borde få stanna i Sverige samtidigt som de med den andra handen vill stänga det här landets gränser så att vi slipper människor som flytt från krig och elände.
I min värld blir aldrig SD rumsrena. Det är som att klia sig i röven och lukta på fingret efteråt. Skit, det luktar skit.