Välgörenhet! Det är säsong för det nu. Vi blir gärna lite extra givmilda så här i juletider. En liten Karl-Bertil Jonsson vaknar i oss och det sker allehanda insamlingar så att mindre bemedlade ska få känna en gnutta julglädje. Visst, även en liten tändstickstavla föreställande Bodens fästning kan göra sitt.
Det är bra att människor bryr sig och vill göra gott. Om inte annat är det bra för ens eget välbefinnande. Man kan känna sig lite bättre till mods i ett samhälle och i en värld som lämnat det där med rättvisa åt sitt öde. Solidaritet, hur fan stavas det?
Det är inte så att vi nödvändigtvis förväntar oss att vinna något på vår godhet eller har en baktanke. Varken i livet eller efter detta. Men vi mår, som sagt, bra av att ge. Inom moralfilosofin och psykologin tvistar man om det överhuvudtaget finns osjälviska handlingar.
Stefan Einhorn, som skrivit boken "Konsten att vara snäll", har sagt så här:
"Det kan låta krasst, men det är en större njutning att göra goda gärningar och få uppskattning för det än att göra goda gärningar i det fördolda".
För övrigt är det numera så fiffigt att det till och med går att få skattereduktion för sitt givande. Dubbelt välmående alltså. Vi kan känna oss lite bättre och så får vi en slant tillbaka.
En sak är klar, om och när jag ger så inte vill jag ha skattereduktion.
I grunden är det nog bra att vi mår bra av att göra gott. Motsatsen hade varit förfärlig.
Det som stör mig är att det behövs välgörenhet och att detta behov verkar öka. Då menar jag inte goda handlingar i allmänhet. De behövs hela tiden och är något av en förutsättning för mellanmänsklig samvaro.
Man kan dra många slutsatser av att behovet av välgörenhet tycks öka, men en torde ändå vara att klyftorna i samhället bara blir större. Vi är många som gynnas av en orättvisare fördelning och det kanske är därför det är så många som röstar på en mer egoistiskt inriktad politik där individen sätts i centrum före kollektivets bästa.
Vi möter inte gärna trashankens ögon när hen skramlar med sin pappmugg och kan vi köpa billiga kläder och elektronik som tillverkats av barn under slavliknande förhållanden så gör vi det.
Och även om vi gärna vill ha bättre resurser i skola, vård och omsorg, så är vi nog ännu gladare över att ha fått mer i börsen av Moderaterna. Trots att vi självfallet inser att det är pengar som gjort större nytta för samhället.
Inte så konstigt kanske om vi vill döva samvetet så här i juletider. Vi ger och vi skänker en extra snäll tanke till alla det är synd om. Som har det sämre än vi. På köpet mår vi lite bättre.
För resten, skattereduktionen är 25 procent av gåvobeloppet och får högst vara 1 500 kronor per år. Det motsvarar gåvor på totalt 6 000 kronor per år. Har du givit gåvor för mindre än 2 000 kronor på ett år får du ingen skattereduktion.
Och Sanna Carlstedt sjunger "Här är en sång / till dom som bryr sig om / någon gång ....".
Vi tar det igen.
"Här är en sång / till dom som bryr sig ...".
Snart kommer Tomten!