Viktresan befinner sig i hjärtat av Piteås underbara skärgård. Mitt bland gallring och rensning av sly är dock frågan...var är abborrstimmen som alltid brukar dyka upp i juli.
Frågan har varit central för mig de två senaste veckorna. Vi skriver mitten av juli och ännu har man inte rökt en enda abborre och nu börjar jag känna pressen. Sportchefen har varit i fjällvärlden och bärgat röding och vi brukar byta. Ett par rödingar mot tjoget rökt abborre. En slags win-win-situation...
Sportchefen har sina rödingar, men jag...
Från midsommar och framåt har det annars alltid varit givet med rökt, kokt eller filead abborre på matbordet, men nu verkar de hittat andra platser än de "normala" grynnorna.
En vän i en vik här intill petade ut några nät när en långväga gäst som älskar rökt abborre skulle komma på besök. Normalt brukar han oroa sig över för mycket fisk i nätet, men den här gången blev resultatet blott fyra mörtar. Inte en enda abborre. En annan polare med stuga mellan Piteå och Luleå berättade i förbifarten när ämnet kom på tal att till och med yrkesfiskarna knorrat över tillgången denna nådens sommar.
Redaktören för PT:s nappatag rapporterade häromdagen om feta siffror i abborr och gäddklassen, men jag skulle tro att de fångsterna bärgats i främst insjöar och träsk. När vi diskuterade abborrfrånvaron i mina trakter i skärgården var redaktören inne på att Piteå skärgård inom kort kunde bli som Stockholms där lyxstugorna/villorna växer upp som svampar med tillhörande stenpirar. Pirar som i förlängningen dödar fiskens naturliga lekplatser. Han har givetvis en poäng där.
Min sambo och jag härstammar från yrkesfiskarsläkt. Berättade ovanstående iakttagelser och historier för en av mina fiskarkompisar som har järnkoll på Piteå skärgård. "Jag ska kasta ut ett hag i ett givet ställe får vi se", sa han. Några timmar senare kom beskedet. "Det stämmer. Abborren är inte där de brukar vara den här tiden på året. Tror att det handlar om de ständiga lågtrycken. Naturen ligger ett par veckor efter. Sjöfåglarna ruvar fortfarande på äggen och jordgubbarna är bara på kartstadiet än så länge" underströk han.
Att det skulle bli så borde man insett vid inflygningen över skärgården mot Kallax efter Rhodossemestern i mitten av maj. Istäcket låg fortfarande kvar i stora delar av innerskärgården.
Så brukar det inte se ut den tiden av året. "Två veckor efter, sa Bill. Två veckor, sa Bull".
I väntan på abborrens intåg i grannskapet fortsätter jag min viktresa med resning av sly eller som vi kallar det "frisering av arder-stan". Ett tufft armarbete med avknipsaren och sågen. Sedan ska allt släpas ut på en udde med påkopplad stegräknare. Funderingen som snurrar i skallen lyder;
"Blir det två eller fem mils sammanlagd rissläpning".
Innan det blir aktuellt vill jag ha svaret på gåtan. Var är abborrstimmen som normalt brukar hemsöka innerskärgården under juli.