"Följ grusvägen tills den tar slut!"
Så lyder Jenny Karlssons instruktioner för att hitta hela vägen fram. Och när jag och fotografen Sofia Wellborg följer vägen till dess ände känns det som om vi är på väg ut i ödemarken, eller möjligtvis till ett sandtag.
Och visst är det ett sandtag som tronar vid huset. Resten är vatten. Glittrande, blått vatten som omger och vaggar.
Vid första anblicken ter sig huset litet, nästan som en sommarstuga, men när vi promenerar runt och ser det från sidan förstår man bättre, att här innanför ryms drygt 200 kvadratmeter boyta.
Att bo så nära vattnet är en dröm för många. Jag ser genast mig själv med en stor tebalja i handen i en fönsterkarm. Jag försvinner genast i drömmar om en symbios med krusvågor, issprickor och dagen då isen släpper.
Men att bo så nära strömmande vatten är inte bara vackert, det är också en källa till ständig oro med tre små barn i familjen.
Läs mer om Jenny och hennes familjs liv här vid sidan om. Och njut av Sofias vackra bilder.
Trevlig helg!