Yeah yeah, Chelsea FC good football. Very good team!". Den ryska mannen med sin hemnations färgstarka flagga på kepsen pekar stolt på sitt vänstra bröst. Där sitter ett runt klubbmärke med ett kungsblått lejon fastsydd på tröjan. Precis som på min.
Under en mellanlandning på Kievs internationella flygplats sker det oväntade mötet som pågick i några få minuter. Vi skakade varandras händer efter det konstaterats att vi håller på samma engelska fotbollsklubb, Chelsea FC. Det fanns vissa språkbarriärer att komma över, men med mycket kroppsspråk och vilja flöt samtalet på enklaste sätt.
Jag fick veta att han heter Michael och jobbar som lärare på en fotbollsskola i Pattaya. Bott i Thailand sedan två år tillbaka och är bättre på thailändska än engelska. Thailändarna själva pratar bara sitt inhemska språk - och svenska såklart. De sista lägger han till med viss skeptisk underton. Som en pik mot att Thailand blivit mer region till Sverige än till exempel Skåne.
Vårt samtal är kort, men fyllt av värme. Innan han sugs in i strömmen av andra flygresenärer hinner vi ta en bild med min medresenär Gabriel som fotograf. Vi hinner önska varandra lycka till och konstatera att "Chelsea nog slår Sunderland i eftermiddag och att Torres gör två mål".
Vart man än i världen vänder går de onekligen att hitta likasinnade. I synnerhet när man minst anar det.
Gustaf Nilsson