Mitt läsande har gått oerhört segt den här våren. Svårt att hitta tid - välja tid - för att läsa, förutom vid dagens slut. Och när jag lägger mig tar jag mig igenom tre sidor innan ögonlocken faller och jag tappar sammanhang. I bokklubben har vi läst Sigrid Combüchens "Spill". Ingen bok som tjänar på att läsas med hack var tredje sida. Snarare en bok som kräver, som behöver tid till fördjupning. Enkel var den inte, Augustprisvinnaren.
Men när vi samlas en solig, varm kväll och diskuterar den så klarnar mycket. Det finns många bottnar, olika saker att tolka och relationer att analysera och dra paralleller från. Jag förstår varför den är en prisvinnare.
När jag cyklar hem senare samma kväll behöver jag inga vantar. Jag känner mig vårlätt i själen och glad för fin vänskap.
Deckare är en genre jag sällan väljer. Gör jag det möjligtvis en varm sommardag föredrar jag något mer än ensamma poliser och ljumma vinpavor. Roslund/Hellströms "Odjuret" är ett bra exempel på läsning som ger något mer. Nu har jag gett mig i kast med Sandhamns-serien av Viveca Sten, mest för att vi ska resa dit i sommar.
Tidigare i veckan var jag och min kollega Sanna Eriksson hemma hos familjen Engman/Stenberg. Läs om deras fina, hemtrevliga hus på kommande sidor.
Och trevlig helg!