"Does This Look Normal To You?" Bilden, föreställande en tjej stående i brygga med blottad mage och till hälften synliga bröst har kommenterats 265 gånger och gillas av 2000 personer. I brist på annat börjar jag skrolla igenom kommentarerna. De är alla rörande överens om att tjejen har diagnosen anorexia. " Someone needs to show that bitch a burger!" skriver någon. " A petty burger ain’t gonna help her!" replikerar en annan världsmedborgare som är uppenbart oroad över flickans hälsa. Eller? Är det verkligen omtanke det handlar om?
"Yeah, this is gross on MANY levels. The only thing that looks good is her legs and face. Her boobs, waist, and hips look totally disgusting. I think I may throw up if I were to ever touch her" lovar en ung kvinna med proffsfotograferad profilbild. Sanningen att säga är tjejen på bilden smal; har förmodligen inte många gram fett på kroppen. Sanningen avslöjar också att tjejen inte är ensam. På internet, och kanske i synnerhet på facebook, finns tusentals bilder på tjejer (för det är framförallt oss det gäller) som får sina utseenden bedömda i oändliga kommentarsfält. Är tjejerna smala har de anorexia, är de tjocka är de osexiga och är de mitt emellan har de antingen för små bröst, för fult ansikte eller dålig klädsmak.
Blondiner trycks ner i skoskaften med kommentarer om att de saknar intellekt. Botoxbrudar plutar med läpparna och deras bilder kantas av kommentarer som säger att det är synd om dem. Anledningen till att det är synd om botox- och plastikflickorna är att de, enligt expertkommentatorerna på facebook, saknar självförtroende och självkänsla. Ibland finner våra experter inga andra utvägar än att råda tjejerna att begå självmord. "Die", skriver de i sina kommentarer, som läses och gillas av andra experter.
I skolan undervisas vi i jämställdhet. I tidningarna får vi ta del av kritik mot löneskillnaderna mellan kvinnor och män. Hemma får många av oss se hur ansvaret fördelas jämnare mellan mamma och pappa. Hos de allra flesta arbetar mamma och pappa lika mycket och tar hand om hushållets sysslor tillsammans. Inte kan det väl ha gått expertkommentatorerna obemärkt förbi att det finns någonting som kallas för genustänk? Inte kan det väl vara så att 265 personer på ett underligt sätt föddes med ett vakuum bakom pannbenet som hindrar dem från att inse att på bilderna de kritiserar finns en tjej. En tjej som lever, precis som du och jag. En tjej med känslor. En tjej som tar precis lika illa upp.
Inte kan det väl vara så att 265 personer föddes utan förståelse för att internet är ett öppet forum. I cyberrymden kan vem som helst läsa de kränkande kommentarerna, för på internet finns inga spärrar som varnar dig för att du kan råka snubbla över någonting som allvarligt kommer att kränka din integritet och sänka det skepp som du tidigare kallade för självförtroende.
Expertkommentatorerna är fler än 265 stycken. De finns överallt och förökar sig i enorma svärtade svärmar av hatkommentarer. Det är så fruktansvärt enkelt att trycka på tangenterna och utvärdera tjejens utseende. Det är så fruktansvärt lätt att klicka några gånger på gilla-knappen till kommentarer som påpekar att tjejen på bilden är äcklig och avstötande. Varje kommentar printas ner under några sekunder av expertkommentatorernas liv, men i bakhuvudet saknas spärren som säger att konsekvenserna är större än en gnutta förlorad tid.
I mitt huvud ringer varningsklockorna. Röster skriker att det är galet, att världen ramlar omkull. Med tankekraft försöker jag radera alla elaka kommentarer utan att lyckas. Och jag tänker. Jag tänker att det som verkar vara så kittlande lätt; att göra rätt, i själva verket är så himla mycket svårare. Enklast är det nog att dra slutsatsen att man inte har rätten att lägga sig i hur andra människor lever sina liv. På samma sätt som de flesta aldrig skulle kommentera att någon är fet, borde det vara självklart att inte kritisera tjejer som är smala. Hatkommentarer grundar sig inte i omtanke. Att kalla någon för anorektisk är inte detsamma som att faktiskt bry sig.